fredag 28 juni 2013

Precis idag för 48 år sedan ...

 
... dog han.
 
Min Älskade storebror Göran!
 
 
I och med att jag nu skrivit min skönlitterära debutroman "Kristalläpple" kan jag för första gången sedan 1965 - sörja på ett sunt sätt.
 
Jag är tacksam!

14 kommentarer:

  1. Svar
    1. Ja, det stämmer - vi var jättelika :)

      Radera
  2. Även om jag aldrig träffat dig i verkligheten ser jag också på bilderna hur lika varandra ni var :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vissa år var vi lika som tvillingar - till o med våra kusiner "tänkte" så om oss ... (Göran var äldre när han dog - än vad han är på bilden här).

      Radera
  3. Det syns att han var din bror! Ni är väldigt lika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har känts underbart att ha haft en bror som var så lik mig och vår pappa och mamma. En riktig mix.

      Radera
  4. Ja otroligt hur syskon kan likna varann. Och skönt att kunna sörja på ett sunt sätt. Det behöver man.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har haft en förstenad sorg i över fyrtio år - och nu är den lösgjord :) Vilken skillnad till det bättre det är.

      Radera
  5. Samma leende o samma djupa blick. så fin han var. Förstår att du fortfarande saknar honom. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så rar du är Annika - du om någon har ju sett mig i de mest spektakulära situationer. Jag hoppas att vi möts så igen! Kram

      Radera
  6. Vilken fin bild, ni är väldigt lika.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en bild från skolan som Göran gick i på 60-talet. Vi har alltid ansetts som lika - så där har du nog helt rätt.

      Radera
  7. Ja, ni är verkligen lika. Vad skönt att tankarna på honom känns lättare nu.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Ni är så lika . Jag minns Göran väldigt tydligt. En lugn fin snäll kille. Min brors bäste vän. Jag tyckte mycket om honom .
    Livet förändrades den dagen.
    Med många känslor sätter jag mig nu och läser boken. Tack Ebba <3

    SvaraRadera