söndag 12 augusti 2018

Jag skriver ...


... jo, jag har mest skrivit hela tiden sedan min roman Kristalläpple blev utgiven.
Men, det är inte alltid förlagen gillar ...
Lade ner den storyn. Skönt!
Samlade sedan, länge och väl, idéer till en spänningsroman.
 Såå kom livet och bjöd på feelgood.
Taget sa jag!
Så - nu skriver jag en feelgoodroman med vissa tvister här och var.
Tror att genren passar mitt sätt att skriva och som jag använder språket.
Det är flera som läst mina texter som faktiskt tycker det.
Glädjande!

Hur går det med ditt eget skrivande?
Framåt?
Bakåt?
Okej?

Oavsett:
Lycka till!

onsdag 16 maj 2018

Varför inte fortsätta på trenden ... lycka?

Eller den lyckan som finns just framför en?
 Just do!
Nu är jag där ... men, vet inte hur det går ... sen. Vem vet det ... ?
Spelar ingen roll ... så lycklig över det jag upplevt ... hittills.
Och du?



tisdag 8 maj 2018

Min känsla just nu ...


... får bilden illustrera.
Bäst att passa på så länge det finns luft under fötterna.

För över tre år sedan upplevde jag något som inte gick att bejaka och aldrig heller skulle göra.
Det var jag övertygad om - trodde jag.
Det var som en magnetisk elektricitet.
Ibland är det vilsamt att inte veta vad framtiden för med sig.
Nu ska jag vila lite i den tanken.

fredag 23 februari 2018

Föreläsning på Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord, igår 22 februari 2018 ...


Efter föreläsningen fick jag med mig en del av annonseringen inför min ankomst:
(klicka på bilderna så går det lättare att läsa)


De hade verkligen gjort sitt bästa.


Den här är hämtad från Vi i Sollentuna.



Och den här från den så kallade Mitt i.


Lite tydligare här ^^


Jag bjöds först på en god middag, på Scandic Hotells restaurang.
Det blev en utsökt lammfärsbiff och ett glas rött.
Och som tack, efter föreläsningen fick jag också en otroligt vacker blombukett.
Samt antologin: Den blommande framtid ...

Jag var verkligen tagen av välkomnandet och hur väl jag blev avtackad.
Och,
jag var verkligen väntad på ...
skulle ju ha varit där redan i november >>>>



... men, det kom ju en misshandel emellan - då när jag blev slagen av en kvinna på perrongen där jag arbetar. Nåväl, det är historia nu. Skönt!

Sedan förra inlägget här på bloggen har jag gått ca 21 mil på plattformens marmorgolv ...
undrar hur många mil det dröjer till nästa gång vi ses här?

Nu vill jag avsluta med ett stort tack till:

Skönlitterära författarsällskapet Stockholm Nord

... tills jag träffar dem igen!

måndag 8 januari 2018

Åtta dagar ...


... alltså det är 357 dagar kvar på detta år.

Undrar vad de ska ge?

2017 var ett omtumlande år både för mig själv,
vårt land och i världen.

Jag skriver mycket ... i huvudet, på lappar och i böcker jag läser.
Det finns en story som vill komma ut i färdig form ... en dag ska det bli ett manus ... en bok som du kan läsa.
Häromdagen bestämde jag mig för att skippa den genre som jag utgått från under ganska lång tid ... sedan hände det en, delvis omtumlande grej ... ursprungs-genren knackade på igen ... får se vilken genre som segrar inom mig.

TexRazz och jag har nu bott i Vasastan ett helt kalenderår.
Vi stortrivs! 


Jag älskar min stilige hund som kan prata, sjunga o visa empati.
Vi tränar sedan ett tag: "DO AS I DO"
Han är så läraktig, min Stjärna <3



Det stämmer, han är det i alla fall i sömnen.



"Hej ... hej, till nästa gång!"


GLÖM INTE ATT HJÄLPA VARANDRA <3
(Vare sig det behövs eller ej!)

lördag 23 december 2017

GOD JUL


... är väl det minsta jag kan åstadkomma här på bloggen.

Det har inte blivit så många inlägg här - detta förunderliga år:

2017
- mitt livs år,
på flera olika sätt

Jag siktar på att återkomma med mer info om det.

Till dess:

Var rädda om varandra.
Glöm inte släcka ljusen.

Och en riktigt
GOD JUL
"""""""""""


tisdag 10 oktober 2017

Ungdomar som pluggar & jobbar, gör mig glad!


De ungdomar jag träffar under varje arbetspass, tittar inte alls på.
De pluggar på dagarna, på universitet  och arbetar på nätterna.
De är målmedvetna och de har driv. 

Det är unga killar och tjejer som inte åker i en sk gräddfil.
På de pendeltågsperronger jag arbetar finns det alltid tre stycken Tekniker i blå västar. De är alltid startberedda då ett tåg anländer till de glasförsedda perrongerna. Ser till att glasdörrarna öppnas/stängs i tid o på rätt sätt.
De allra flesta, 99 procent är utrikesfödda eller födda här i Sverige av invandrande föräldrar.
En del är kurder från norra Irak, andra från Somalia eller Eritrea mfl.
Och jag ÄLSKAR dem allihop <3
De är beundransvärda i sin målmedvetenhet!