måndag 30 juni 2014

I Kristalläpples spår - ett samtal på Vintervikens Trädgårdscafé en skön söndag i juni ...

(Alla bilderna är hämtade från Vintervikens hemsida)


... och vi som träffades var Birgitta H. och undertecknad.

Jag hade inte träffat henne sedan jag bodde på Cigarrvägen i Hökarängen,
flyttade därifrån 1969.

Genom alla dessa år har jag tänkt på Birgitta, hennes bror U och resten av den familjen.

Mycket beroende på dåligt samvete.

De hade en vacker Afganhund 'Pedro' som jag fick det stora förtroendet att gå ut med.

Och 'Pedro' slet sig. 
Jag var förtvivlad.
Han hittades senare i Eskilstuna!
Vilken sprinter va ...


Bland det första Birgitta sa när hon såg mig igår var:
"Vad lång du är - jag minns dig som kortare."

Så rätt hon hade - jag blev 3 1/2 cm längre efter min steloperation av ryggen!


Vi satt i den här underbara trädgården och njöt.
Åt lite och sippade på ett glas vitt.

Det vi pratade mycket om - i över sex timmar! var min storebror Göran.
Han har blivit väldigt i ropet på sista tiden och det gör mig så gott <3

Att höra någon annan beskriva sådant om min bror som jag inte hört på eviga tider - är himmelskt!

Birgitta beskrev hur glad och rolig han var, hur gott han doftade, hur renlig han var, sedan pratade vi i munnen på varandra när vi beskrev hans kläder och stil.

Vita eller benvita jeans.
Vit eller ljusblå skjorta.
(Mamma vägrade tvätta hans kläder eftersom han envisades med att ha så ljusa kläder, så han tvättade alltsammans själv - för hand!)
Och han hade en supersnygg svart skinnjacka.
Ja, man kan väl säga att han var en klädsnobb
med blankputsade skor.

En dag under vår uppväxt skulle brorsan och jag träffa mamma i stan för att  köpa nya jackor på rea till oss.
Göran sa:
"Jag vägrar att ta med syrran på tunnelbanan."
"Varför det nu då?"
"Mamma, du skulle se hennes skor - skitigare finns inte - jag vägrar ta med den här skitgrisen."
"Ja, men snälla Göran - du får väl putsa dem åt henne!"
Så blev det.

Birgitta beskrev hur snygg hon tyckte att han var ... och så berättade hon om andra privata saker som jag inte läger ut här.

Något som de flesta tyckte var tufft - var att Göran hade sin ljusblå moppe.


Den var förstås skinande ren - alltid!
På bilden här har han satt en hemstickad röd tröja över de i övrigt ljusa kläderna.
Göran i ett nötskal <3



Ta med någon hit ^^ för att samtala om livet som varit och det som ska bli framöver.

............................

Jag har fortfarande svårt att fatta att Kristalläpple gör så att människor får kontakt med varandra på ett sätt som jag aldrig kunnat drömma om - amazing!

Ett plus till:
Alla som läst min roman - verkar gilla den :)







lördag 28 juni 2014

Idag - den 28 juni har det gått 49 år sedan den dagen mitt liv förändrades för alltid.



Det är alltså min bror Görans dödsdag idag.

I folkbokföringen:

Klas Göran Larsson

Född:
  8 december 1947
Död:
28 juni 1965

I dödsannonsen stod det så här:

Snart drog du bort,
en flyktig gäst,
Ditt liv blev kort

Ja, bara 17 1/2 år!

I en minneslåda ligger hans plånbok, arbetsbok, 
alla betyg från skolan och arbetsplatser.

Välskrivning var en av hans styrkor, trots att han
var dyslektiker.

Han arbetade som Tryckare.

Han hade en moppe:
Rex med Vicky-motor

Han hade en lillasyster som inte kunde sova utan att höra hans andning i samma rum.

Om hon fick provlukta på alla kuddar i hela världen,
så skulle hon pricka rätt  på hans <3


Det sägs att vi var "tvillinglika"
och
 det var vi.
Men med en stor skillnad -
 jag har valt att leva trots många motgångar,
han valde att dö för han hade inte de rätta redskapen.
Det har jag varit tvungen att skaffa mig 
- mest på grund av honom.
Han är min garant - garant för att leva vidare.

Tack - min Älskade Göran för att du lärt mig världens
dyrbaraste visdom.
Och tack - för att du för alltid kommer att vara min bror <3





Jag skrev boken Kristalläpple - som blev den bästa terapin ... ever!



Tänk så mycket vi har skrattat tillsammans
och 
tänk hur många nätter som vi har pratat oss igenom.

Jag saknar Dig så mycket
och
dina tänkta barn
och
 barnbarn
och
 alla djuren du skulle ha haft ...

<3 <3 <3




tisdag 24 juni 2014

Kristalläpple förenar människor - nu har det hänt igen! Storslaget o svårslaget!!!





Det var min kompis Eva som lånade ut Kristalläpple till sin arbetskamrat Ann.
Eva sa: Den här boken kanske kan vara av intresse för dig - du som kommer från Hökarängen. 

Ann läste och insåg snabbt att Kristalläpple handlade om personer som hon vuxit upp med.

Vi - Ann och jag fick kontakt via Facebook!


Det kom en bild på henne till mig.


Jag skickade en tillbaka.

Det är otroligt men sant - Ann och jag bodde i portarna bredvid varandra under hela vår uppväxt.
Jag är ett år äldre.

Anns minnen vaknade till liv vartefter hon läste.
 Hon grät, hon log igenkännande, hon kände igen varenda plats som jag beskrivit i min roman.

Den som läst vet att karaktären Alaska var Hilles kille.
De övriga karaktärerna:
Ibben 
(bodde i verkligheten i samma port som Ann),
Nocke, Hasse, tant Milloud mfl
Ann känner alla förebilderna till de fiktiva karaktärerna.

OCH

Ann har också haft en romans med karaktären Alaska!!!
Knappt man tror det är sant - men det är det!




Igår träffades Ann och jag för första gången i modern tid.

Vi tog en bit mat och höjde ett glas: Skålade!


... och så pratade vi i timmar.

Ann sa:

"Jag ser hela tiden din bror Göran i dig - ni var så otroligt lika!"

Vet inte om någon förstår hur lycklig jag blev av det hon sa?


Det här är verkligen en sanslöst rolig historia,
aldrig att jag kunde ana det när jag satt mig ned och skrev manuset till den bok som skulle återförena mig med min barndomskamrat.



lördag 21 juni 2014

Det tar lite tid för mig ...

 ... men jag behöver ha det så när jag ska komma i ordning efter flytten.

Nu har jag fått klart för mig varför de senaste åren har varit som att gå runt i kvicksand.

                                         
 Under 2011 sänktes min dos av Levaxin = sköldkörtelhormon eftersom den dosen jag hade verkade för hög.

                                           
 De senaste årliga blodproven visade dock att det fanns utrymme för att höja dosen igen.
 För fyra veckor sedan fick jag svar på årets prov och jag sa till läkaren:
                                           
 "Jag går inte härifrån utan att få en högre dos - jag är så seg, trött och jag har gått upp 10 kilo i vikt sedan jag började ta den lägre dosen."

                                           
Jag fick som jag ville!

                                           
 Redan efter en vecka märkte jag av de positiva effekterna!
                                           
 Vilken otrolig skillnad!

                                           
 Igår - midsommarafton tog jag mig för att montera ihop min nya säng som stått paketerad sedan den 22 April ... jag har sovit på golvet sedan den dagen. Vilket gått jättebra - gillar att ligga hårt.

                                           
 Det var trixigt att få ihop sängen eftersom man enligt beskrivningen behövde vara två personer.
                                           
 Många timmar gick, jag skruvade och skruvade. Det var inte mindre än 30 st 'ribbor' som skulle fästas med ca 60 st skruvar!
Inatt har jag sovit i den här:

                                                 

Det är en smart säng som går att dra ut så att den blir 1.60 bred.
(Bra ifall Big B får för sig att sova över här ...)

Tror inte att barnbarnen vill ligga så nära mig när de sover över
- men jag har en extra madrass - så då blir det för dem att
sova på golvet med sovtäcke.
De älskar sovtäcket!

GLAD FORTSÄTTNING PÅ MIDSOMMARHELGEN!



torsdag 19 juni 2014

Har såå mycket att berätta ...


... väntar dock till nästa vecka för då har jag ännu mycket mer att berätta!

Tills dess:

<GLAD MIDSOMMAR>

lördag 14 juni 2014

Livet ler och i skogen drillar fåglarna ...




... dagen börjar dock med att Qillen (min omplacerade vovve, som jag vaktar under fem dagar)  sätter sig på sängkanten madrasskanten!
(Sängen är fortfarande i paket och står lutad mot sovrumsväggen - man kan inte få allt på en gång  - tålamod, tålamod :))

Det är så underbart roligt att gå ut med Qillen - jag har gjort ett bra grundarbete med honom sedan han var 11 veckor tills han var 18 månader - som jag får skörda nu!
Han drar ALDRIG, går fint om jag säger det, hoppar glatt upp med framtassarna när vi passerar bänkar eller stenar, hoppar över staket vid parkeringsplatser när jag säger: "Hopp!"
 Jagar inga fåglar eller annat, sätter sig på kommando då jag ser att det kommer en rädd person (med höga axlar och flackande blick),
 kommer direkt när jag säger:
 "Hiiit!" med pipig och hög röst.
Pinkar inte inom mitt bostadsområde om jag säger att han inte får, han väntar tills vi kommer utanför.
Alla hundmöten har hittills gått galant både på gångvägar, bakom staket och i centrum.
Men det är inte alls lika många hundar här som där vi bodde när han växte upp.
Han går fot på kommando också.
Allt det här gör han förstås villigt med belöning som jag aldrig missar
 - alltså missar han inte heller att göra det jag ber om.
Qillen blev 2 år i början av april i år.



Qillen var glad också efter vår härliga skogspromenad idag.
Det är inte ofta, i den här stan - som jag upplevt att fåglarna drillar
istället för att kvittra.


Äh - Qillen tyckte att han poserat färdigt och reste sig.
Sedan fick han för sig att jag släppte kopplet 
och
då flipprade han ut precis som han ALLTID har gjort.
Det där blir jag aldrig klok på!!!


KissemissAn Cheri - ligger för det mesta på sin tron.

Hon gillar inte att Qillen inkräktar här,
hon morrar som en liten hund
och
hon matvägrade första dygnet.

Men jag som matte har mina knep.
Kokt, vit fisk!

Då går både katt och hund i taket - de älskar fisk.

Av bara farten åt hon lite torrfoder också 
och 
 drack en massa vatten.

Så livet leker verkligen och i skogen drillar fåglarna!



 

fredag 13 juni 2014

Recension/rekommendation - läs Kristalläpple ... värmer stort!


Spontant skrev Helena P - som jag inte känner, i FB-gruppen Hökarängen.
Så här skrev hon - jag citerar fritt:

"Har ni läst Ebba Ranges roman Kristalläpple?
Storyn är förlagd till Hökarängen där hon växte upp.
Hon bodde på Cigarrvägen.
Romanen handlar om tvillingsystrarna Hillevi och My, 16 år- om självmord och andra svårigheter.
Kapitlen växlar mellan nu- och dåtid.
1966 och 2011.
Handlar om tonårstiden med dithörande bultande kön,
Explorer- och Fantagroggar.
Om knark som hittat till förorten och om att välja rätt bana i livet.

Känns underligt att läsa en roman som nämner 
Sjöskumsvägen, Hauptvägen och Pissägget på boksidorna.
Trapporna i Hillevis port är gjorda av marmor. 
Kommer osökt att tänka på mina trappor på Stadsbudsvägen 28.
De var bruna men vilket material kan jag inte säga.
Knappast marmor. Mer porfyrliknande var dom.
Men gjorda av sten. Man byggde rejält på den tiden.
Ska kolla imorgon när vi har vår träff i Hökarängen.
Bra gjort Ebba att få ihop en hel roman.
Kapitlen är genomarbetade 
och 
jag förstår att det ligger ett hästjobb bakom det hela.
Eloge! :)"

I tråden som följde på Helena P´s inlägg skrev Ingrid:

"Jag fick den i födelsedagspresent av min syster Anette - men har inte
hunnit läsa än
(ser fram emot den som sommarlektyr)"

Systern Annette kommenterade:

"Jag håller just nu på att läsa den!
:) kan säga hittills att den är bra
:) mycket läsvärd.
Håller med Helena!
Lite märkligt att läsa om barndomsställena,
måste dit och kolla in i sommar :)"

Tack alla i gruppen som sprider positiva vibbar om min roman Kristalläpple.

Jag blir varm i hela hjärtat <3


lördag 7 juni 2014

För ett år sedan och förra veckan, Q & E ...


... alltså,
 Q som i Qillen
och
E som i Ebba. 
Då var vi på Colliespecialen på Mälarö BK,
han blev BIM!!!
Vi ser lika glada ut bägge två, eller hur?
(Det blåser lite i BIM-rosetten på halsbandet - den är vit och grön.)


Här är utställningsringen, jag och Qillen
sitter vid det, första ljusblåa tältet till vänster i bild.





Den här bilden är tagen i mitt nya kök i förra veckan.
Qillen och hans nuvarande matte Maggan
kom för att hälsa på missAn och mig här i Solhem.

På torsdag den 12 juni kommer han hit för att bli vaktad
av mig i flera dagar och nätter <3

Jag ser så fram emot det!

Kan ju inte vara bättre när man omplacerar en Älskling och har möjligheten att få vara tillsammans ändå - ibland :)

Det fanns många som ville ta hand om Qillen - men jag valde Maggan - ingen behöver väl fundera på varför?
Vi bor inte heller så särskilt långt ifrån varandra - en pendeltågsstation o sedan buss.
Ja, om jag skulle längta för mycket så kan jag åka dit och få mig en puss av långnosen.


Samma som den första bilden igen - men här tillsammans med tiken som blev BIR.
 Qillen blev lite kääär i henne ...



måndag 2 juni 2014

Många ord blir de´ ...

... hittills 31 239 stycken skrivna på tvåan med arbetsnamnet Sizzi.
Hej vad det går! Eller hur?