torsdag 17 september 2015

Inspirerad av Annika Estassy - min egen klassiska balettkarriär ...

(Alla bilderna är hämtade o lånade från nätet)

... startade strax innan jag fyllde nio år.
Som med allting jag ville göra som barn, hade jag inget stöd hemifrån, ingen som hejade på.





Det gjorde ingenting, min egen drivkraft räckte långt ...


... tänkte att kan de ^ så kan jag.
Under uppväxtåren sändes Svansjön, musik Pjotr Tjajkovskij - i den enda tv-kanalen som fanns då.
Den vita/svarta svanens roll ville jag inte ha ... he, he ... som om det skulle finnas en valmöjlighet :) ... nej, jag ville vara en av de där fyra ... vad jag rös när de dansade.

Min danslärare var: Herta Wegeleben och som alltid hade en egen pianist med sig ... inte ofta han fick spela något stycke till slutet ... avbrotten var lika många som tillrättavisningarna av våra felställda positioner eller handrörelser.
"Nej, nej - ingen klumphand! Se så ... " sedan klappade hon till en på klumphanden.

Att vara med i olika uppsättningar och framträdanden var jättekul.

En gång dansade jag en roll som 'skvallerkärring' - det skulle vara högt tempo på vår dans och jag tog i allt jag kunde för att inte halka efter ... och swisch ... ramlade jag ner från scenen och landade i orkesterdiket.
Inga tårar, bara upp igen ... annars fick man en hurring av Herta. 



Min mest framträdande roll - rättare sagt var det en bakträdande roll,
det var när jag dansade bakdelen på en kossa.




              En gång hamnade jag inte som bakdel eller i orkesterdiket
utan 
på förstasidan av Stockholms Tidningen!

Ibland fick jag också åka med Herta i hennes 
Messerschmitt >>>>>>>>


Jag fortsatte min klassiska balettkarriär - he ... he ;) ...
... tills jag blev femton år ... då tog ett annat intresse över.
Kan du gissa vad det var???



6 kommentarer:

  1. Det var strongt av dig att kämpa på, trots att du inte hade någon som stöttade dig.
    Jag gissar på skrivandet :)

    SvaraRadera
  2. Nix pix - inte skrivandet, Eva-Lisa :)

    SvaraRadera
  3. Jag börjar tänka på Billy Elliot när jag läser vad du skriver. Just nu går den som pjäs i Helsingfors i Finland. Har tänkt gå och se den, inte för att jag har nån balettbakgrund alls men för att berättelsen är fin - precis som jag tycker att du har en massa urhäftiga detaljer i det du berättar.

    Och ingen aning om vad som tog över, hundar kanske?

    SvaraRadera
  4. Tack, Mia!
    Ja, gå och se Billy Elliot :)
    Nej, inte hundar ... jag kom i dusch- och pojkåldern :) :)

    SvaraRadera
  5. Ja, det måste ju ha varit knyppling...haha. Härligt med dans, jag undervisar i jazzdans/showdans sen 1986 och vill hålla på med det så länge jag orkar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha ...
      Låter toppen - kör på Pia :)

      Radera