torsdag 6 oktober 2016

TEXT ...


... kan verkligen vara olika, så även hur man skriver i nu-tid.

Idag läste jag det första kapitlet i en nyutgiven bok.
Kan inte säga att jag skulle fortsätta läsa den.
Det reste sig ett inre motstånd efter bara ett par sidor.

Varför??

Märkte att författaren använde ordet när och medan.
För mig utgör de orden ett - avstånd - till läsaren.
Antar att det är brist på gestaltning.
Bilderna jag borde 'sett' vartefter jag läste, var som bortblåsta. Texten blev platt, utan dimensioner.

Nu skriver jag inte den här ^ texten för att gnälla.
Istället vill jag berätta att författarens skrivsätt, lärde mig något som jag fortsättningsvis ska försöka undvika.

Jag skriver säkert på ett, för andra, ofullständigt sätt - men, det är bra att lära sig av egna och andras misstag.

PS. Idag var jag på en lägenhetsvisning - igen och kom att prata med en kvinna eftersom hon undrade varför/hur jag kunde vara insatt i stadens byggnadsplaner.
"Yrkesskada", sa jag.
Hon log varmt. "Jag är också yrkesskadad ... har sysslat med text under hela mitt arbetsliv ... redigerat ... "
Alltså, det var ju upplagt att berätta om min roman, Kristalläpple, har precis fått tillbaka rättigheterna.
Hon ville förstås köpa den av mig. Jag fick hennes adress :) DS.


2 kommentarer:

  1. Närvaro. När jag läste din bok kristalläpple kände jag närvaro. Jag blev berörd. Där är skillnaden mellan en bok och en bra bok. Kramar. Gun

    SvaraRadera
  2. Du är för gullig Gun, blir så glad över dina ord.
    Kram Kram

    SvaraRadera