måndag 7 september 2015

Han får mig att gå ... ibland en halvmil i taget ...


Texas - i Tornparken/Sundbyberg,
den dagen gick vi sedan hemåt
och
tog en buss från Rissne den sista biten.

Idag, gick vi nog kanske mer än den där halvmilen.
Vi gick hemifrån, ner till fälten som går längs med Bromsten på ena sidan och Rinkeby på den andra.
När vi kunde se Bankhuset i Rissne så var det till att klura en stund på hur vi skulle ta oss över de stora trafiklederna.

Det gick!

Fanns långa, långa gångbroar över
och
Texas gick där som ingenting i världen kunde oroa honom trots mycket luft under/nedanför tassarna.

Sedan var det än mer klurigt att gå på utkanten av Rissne för att ta oss runt till andra sidan av Bromsten och hem.

Det flesta o mesta vägarna är bara till för bilar!

Med lite trix och fix, samt tydlighet från oss som gående ekipage lyckades vi ta oss över där det inte finns någon väg för gångtrafikanter.

Så dagens promenad blev en lång runda!




Då blir inte bara vovven trött
utan
jag också, 
- men jag har inte sovit - bara legat med datorn på magen och redigerat manus.

Vad har ni gjort då - en vanlig måndag?



torsdag 27 augusti 2015

Jag = ett PRATMONSTER!!!

(Bilden lånad från nätet)

Jo - det är fullkomligt sant!

Det är en av nackdelarna med att bo för sig själv,
ensam av eget val, alltså.

När jag väl träffar någon som kommer hit 
eller
om jag är ute någonstans 
och 
träffar kompisar, nya eller gamla vänner ...
eller mannen i mitt hjärta <3
(jo, jag var tyst ett ögonblick när vi dansade i köket och han sjöng i mitt öra)

såå ...

 ... kommer svadan av ord ur min mun, formade av tungan och läpparna.

Jag tänker att deras öron blir fullproppade av mitt ... för det mesta är det ... svammel bara ... inget viktigt.

Alltså borde jag träffa 'folk' oftare så att jag 'kommer ikapp'
... men ...
jag trivs så väldigt bra med att vara själv.
Särskilt nu när jag har hund - igen!

Det är svårt det där med att få vågskålen att väga jämnt.
Jag är en social individ - så det är inte det som felar.

De sista åren har dock ena vågskålen lutat betänkligt ...
- jag tror mig veta vad det beror på! 

Tidigare i livet ... innan jag tog tag i skrivandet ... så har jag inte pratat om mig själv och allt jag varit med om - genom det andra i min närhet ställt till med så att även jag blev drabbad.

Men efter att jag skrev Kristalläpple så har det lossnat så mycket inom mig ... sådant som jag tidigare känt skam över ... sådant som alltså andra valt att göra ...

Det var för mig, tidigare ett okänt mål - att komma till den punkten - att bli av med skammen.

Nu är jag där
och
jag behöver ha ett nytt mål
ett ...
som för mig fram mot balansen i att inte prata sönder min omgivning.

Sluta vara ett PRATMONSTER!

Märkligt ... det här kände jag inte till om mig själv
att
jag skulle bli 'sådan' efter min författardebut.

Har du varit med om något liknande??



söndag 16 augusti 2015

Händer mycket på kort tid ... release, katt ut & hund in



Igår hade Ariton Förlag boksläpp
och
releasemingel
för
Över en höstfika

Min novell:
Orden hänger i gungan
finns med i den.




Undertecknad och Anna Keiler i samspråk över en fika


Katarina Persson och jag ser väl ut som om vi pratar om författande och 
böcker
- men si det gör vi inte - förklaring kommer längre ner här på sidan ...


Carina Cefa-Öhrlund ser riktigt glad ut, med rätta, som
medförfattare i antologin och tillika mamma till formgivaren:
Isabelle Alison Öhrlund


Köp - gärna antologin ^ direkt av mig och få den signerad!
Skicka ett mejl: ebba.ken@gmail.com

..............................................................



Här sitter MissAn, Mon Cherie ^ och solar på min balkong.

I torsdags flyttade hon - till Katarina Perssons mamma.
Det var det vi pratade om och log åt - på bilden högre upp.
Katarina träffade MissAn i fredags på nya stället och kunde berätta hur fint det gick för henne och den nya ägaren.
MissAn sov tätt intill redan första natten.
Det värmde mitt hjärta att höra- så det vet ni kanske inte?
MissAn fick flytta för att jag verkligen älskar henne och inte kan se henne lida.
Inget djur ska vara kvar här bara för min egen skull.



Så, ja - jag blivit med hund igen = friskvård!
Vovven solar nu på balkongen - istället för MissAn.

De två kom inte överens trots vovvens tidigare kattvana.
När två ranglåga individer ska bo ihop, försöker den ena klättra på rangskalan och det blev vovven som gjorde det.


Nu busar vovven med 'Gröningen' som jag hittade på Erikshjälpen
- den blev genast 'adopterad' som favoritleksak.

Livet går vidare ... <3

fredag 7 augusti 2015

Annorlunda fredag ...


... skriver och redigerar en påhittad novell.
Den handlar inte direkt om särskilt ljuva saker ^^^


Om en dryg timme kommer en ^^ vovve som jag ska ha på prov.
Så här offentligt kallar jag vovven för "Saxe"



Skulle tro att det är den här lilla ^^
som avgör hur stämningen framskrider.

När 'Saxe' var här på besök förra helgen så fräste MissAn 
- aldrig hört tidigare.
Vovven är van vid katter - så ett plus där i alla fall :)

Ha en härlig helg nu!!!

söndag 26 juli 2015

Härligt att vara frisk ...


... från sjukdom som fullständigt knäcker en.
Det har varit många *sjukor det här året som fått mig att knäa.

Men nu är jag frisk!

Länge, länge har jag tittat på den här ^ hyllan som stått i tre delar, på höjden i hallen. 


Känns som ett under att jag fick tillbaka en del av de förlorade krafterna så att jag kunde göra det fint med hyllan så som jag drömt om varje gång jag passerat hallen ...


Endera dagen kommer nog tavlorna upp på väggen också.



Så här ^ har köksbänken och spisen 
verkligen inte sett ut under sjukdomstiderna ...
Kanske borde ha tagit en förebild ... men vill bespara er det.

Nu njuter jag varje stund jag vistas i köket!

---------------

*Det här året 2015 började med akutbesök och sjukhusvistelse eftersom jag hade misstänkt för högt tryck i hjärnan.
Sedan blev jag sjuk av ett influensaliknande virus i flera veckor.
Efter det blev jag förkyld! Hostar fortfarande varje dag.
För att variera tillstånden skadade jag knät i en slänt när jag drog upp Dramaten, enligt röntgen har jag ingen Artros.HEJA!!
Den sjukan jag nu senast blivit frisk ifrån, på så vis att jag inte smittar längre - var Bältros. Tyvärr dyker smärtan i nervbanan upp ibland så att jag måste ta starkare, receptbelagd smärtmedicin ... men det är ju inte livshotande ... finns de som har det mycket, mycket värre än jag.
Det gör mig bedrövad å deras vägnar <3


---------------

onsdag 1 juli 2015

Tidens flykt ... är den verklig?


Jo, det verkar så ... här ^ är ett bevis.

I söndags tog jag mig till vårt vackra världsarv,
Skogskyrkogården

 I det härliga sommarvädret gick jag sakta bland lindalléer och tallar förbi Trons Kapell och näckrosdammen.
Det slog mig att en del frågat mig ibland, hur jag kan hitta till
Larssons familjegrav,
bland alla de tusentals gravarna där.

Mitt svar är att jag har varit vid graven så väldigt många gånger.
Det blev extra tydligt i söndags då det var 50-årsdagen
av
min älskade brors dödsdag, den dag han fattade mod eller som andra kan tänka - flydde som ett kräk från livet.
Oavsett vilket motivet än var så ligger han där i urnan under jorden.
Sedan snart 10 år ligger också min älskade pappa där i en egen urna, men under samma jord - som sonen sin.

Tiden har verkligen flytt - kan omöjligt fatta att det var femtio år sedan Göran drog sitt sista andetag.
Där, i söndags var det första gången jag kunde gråta vid graven!
Min sorg, sedan jag var 14, har varit inkapslad, fryst och ointaglig.

Efter att jag skrev Kristalläpple

... har jag ändå kunnat sörja på ett naturlig sätt, dock aldrig tidigare vid graven.

Tack min vän KB, för att du hjälpte mig trycka på gråtknappen <3

Jag pratade högt med både bror min och pappa.
Inte för att jag trodde att de kunde höra mig - det var mest för mitt eget helande.
Tårarna strömmade!
bra, tänkte jag. Ut med dem bara, tårarna som smörjer och läker.


När jag kom hem kunde jag krama om älskade Mon Cherie, MissAn - vilken förmån att få ha en sådan gullplutta nära.


He ... he, hon såg inte ut så här ^^ då :)


"Du Matte", sa hon. "Du ska väl inte titta på tv nu?"


"Du kan väl titta på  m i i i i g istället? Du gillar ju så min rosa lilla underläpp - eller hur?"

PUSS <3



torsdag 18 juni 2015

Livet ...

(Bilden lånad från nätet)

... livet, ja - det rullar på
och
imorgon är det 
Midsommarafton!

Den här juni-månaden har livet innefattat massor av glädje,
men också av sorg och medkänsla 
- både personlig och medmänsklig.

Tandlagning á 1250:- istället för utdragning. G - som i Glädje.

Begravning av min kusin i Katarina Kyrka. S - som i Sorg.

Skolavslutning på sonsonens skola - G.

Läkarbesök, ny tilläggsmedicin Liothyronin/T3 för sköldkörteln - G.

Röntgen, av smärtande högerknä - S + G.

Födelsedag, dotterdottern 7 år - G.

Röntgenbesked, inget synligt patologiskt, ingen artros - G.

Den unga flickan på Kinnekulle, funnen död - S.

Födelsedagskalas, dotterdotterns - G.

Födelsedag, sonen 43 år - G.

Tankar & Hjärta, tisdag -hos någon som står mig nära <3 - S.

Födelsedag, sondottern 7 år - G.

Födelsedagskalas, sonens + sondotterns - G.

Mejl/Mail, vissa tråkiga, andra roliga och uppmuntrande - S + G.

Midsommarafton/Väderprognos - G, för mig som vill skriva inomhus, allt jag kan men - S, för alla som verkligen vill fira med att plocka midsommarblomster, äta sillfrukost utomhus, höja nubben mot solens strålar
och
dansa kring midsommarstången.

Skål! - för min del med alkoholfri öl, som omväxling - G.

GLAD MIDSOMMAR <3