onsdag 9 augusti 2017

En vaken natt. Manus. Lösning.


Hjärnan är fantastisk!
Jag var vaken hela, långa natten och simsalabim bestämde sig tankarna för att ta en för mig okänd väg.

Mina medvetna funderingar var på ett helt annat håll ... ska jobba, hur ska jag ta mig upp 09.00, nu när klockan är 05.48 ... just det raderades i ett nu.


Snabbt fångade jag idén och fick jag tag på ett gammalt kuvert ...


... grabbade tag i första bästa pennstump.
Och där satt dem ... orden som förhoppningsvis kommer att förändra de olika perspektiven i mitt senaste manus ... ett nytt alltså.

Under några långa veckor har jag aktivt sökt efter det där perspektivet ... nästan på väg att misströsta.
Tänk så svårt det är att lita på hjärnan ibland. Den arbetar ju på utan att vi ens behöver bry oss, eller hur?
Är det din erfarenhet också?
Eller, hur gör du annars för att lösa liknande problem?

3 kommentarer:

  1. Vad härligt när det faller på plats!
    Jag upplever att jag tänker och tänker och tänker på manuset och hur problem ska lösas, hur det ska slipas, bli bättre o.s.v. Sedan tänker jag inte alls på det - då trillar det in!
    Hoppas du kände dig någorlunda pigg inför arbetsdagen ändå. Din kreativa kick kanske gav energi...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är precis som du beskriver ... som om hjärnan vill vara ifred ett tag ... utan att vi anstränger den heela tiden.
      Jodå, det gick hur bra som helst på jobbet - kanske för att jag fick en kick av det hjärnan fixade alldeles själv ;)
      Kul att 'se' dig här!

      Radera
  2. Härligt, Ebba!! :) jag tror det är precis så. Ibland spelar det ingen roll hur man nöter på ett problem, försöker aktivt finna en lösning. Man kan inte se utanför boxen, utan fortsätter med de lösningar som man tror skulle funka. Sedan,när man släpper det, så arbetar hjärnan själv och kommer fram till den där utanför boxenlösningen. Heja dig! Jag tror på ditt manus, det vet du! Kram!

    SvaraRadera