Ovetande hur bloggen fungerar nu för tiden ...

Ovetande ... om det ena och det andra ...

 ... men, det kanske många tycker är normalt?

Ikväll är det lite spännande ... vet inte hur resten av kvällen gestaltar sig ... för jag har ovetande klantat mig ... rejält. Vad gör man då? Talar om som läget är ... givetvis!!

   Då får jag vänta tills vederbörande kommer hem från jobbet ... osv ...

Annars har jag talat med uppfödaren till finaste och så älskvärda vovven TexRazz ... likväl Qillen från samma kul, det var 2012.

   Hoppas nu på att älskade Vera får en drös med valpar ... kanske att en kan bli min? 

  Det är så märkligt när det liksom bara "tänder till" - vad gäller en viss hund. 

  När jag första gången besökte TexRazz o Qillens uppfödare - mötte jag "Bosse" i hallen ... han sökte sig direkt till mig.

  Jag var förstås upptagen med att titta och ta kontakt med kullen som just då fanns på kenneln. Det var absolut inte meningen att jag skulle ha en endaste hund därifrån ... inte alls ... för jag ville bara träffa rasen Korthårig Collie ... inte så lätt då det inte fanns så många uppfödare av den rasen vid den tiden.

  Så mötte jag "Bosse" ... så fantastiskt ... han följde mig överallt, både ute och inne hos uppfödaren. Vid fikat la han sig tätt intill mina fötter. Tyvärr blev han aldrig min ... han dog av en förgiftning efter några år hos någon annan än uppfödaren.

   Några år senare var jag och TexRazz på ett väldigt kort besök hos hans uppfödare ... vi stannade intill kanten av tomtgränsen och ut kommer uppfödaren med "Vera" - det var som att träffa "Bosse" på nytt ... en gång till. Så underbart 💓

   Idag pratade jag med uppfödaren och fick klart för mig att Vera är en dotter till nämnda Bosse ... och jag bara VILL HA ... sedan i december någon gång.

   Hoppas, hoppas ... att det blir en son eller dotter efter Vera (Bosses barnbarn) och som vill stanna här hos Jonas och mig ... som en för-alltid-hund 💔

Nya tag - självbiografiskt skrivande ...

 Det var så jag tänkte och jag satte igång - ännu en gång.

”Ha, ha”, sa Google och bröt ihop. Inget Gmail eller annat fungerade! 

Allt det jag redan redigerat försvann från dokumenten jag hade på Plattan. Det jag flyttat till annat ställe försvann det med. Kuuuul - NEJ!!!

På flera veckor gick det inte att återställa allt det som Google ’styr’ ... suuuuuuck!

Jag var övertygad att jag var på väg in i en depression, typ hela mitt liv finns ju i mobilen, Plattan och datorn.

Flera var inblandade i att lösa problemet med Google - men nej, det funkade inte.

Älskade Fästemannen min hjälpte till att lösa problemet genom en firma som fixar sånt här. Det blev så att Anton kom hit och sedan skulle det väntas i 48 timmar (till!! - det hade jag gjort i omgångar under flera, flera veckor!) - men okej nu var det ju ett proffs som höll på. Bara att avvakta.

Efter att de 48 timmarna hade passerat kunde vi försöka att återställa ... så sa Anton innan han gick - vi hade fått hans handskrivna instruktioner som var anpassade just till mitt specifika fall. Det var spännande och kändes som att åka berg-å-dalbana utan att ha något att hålla i.

Fästemannen fixade det!!!! Fyrfaldigt: ”HURRA!!!!”

Men för säkerhets skull hade vi - redan när Anton gick härifrån första gången - bokat in ett sk back-up-besök.

Han kom hit igår ... och det var bara lite finlir kvar. Nu fungerar inkorgen ... jag har ’några kilometer’ med mail att gå igenom ... men det är en stor fröjd. 

Vilken otrolig lättnad. Gråter nu.

Tack, älskade Fästemannen min för ditt initiativ att söka efter en proffsig tjänst ❤

En värld utan bilder är svår ...

 ... det vill säga om inte bilderna finns inom Dig. 

Mitt inre är proppfullt med bilder. 

Det känns så skönt ... även om de ibland kan haverera för en stund ... så blir det ett samtal eller två och haveriet rätar ut sig till ett rakt streck. Såå skönt. Knappt jag fattar att det är sant. Men det finns en person som numera är i min absoluta närhet ... som fixar till sådant utan några större åthävor. Han, J - bara är sådan med mig.

 Jag är tacksam 💗🙏🏻💗

Vilken sommar det blev i år 2020, Dalarna o Bästkusten 💖🤩💖

 Och här på Blogger har det ändrats så mycket att jag inte känner igen mig. 

Vet inte heller om det här inlägget ens kommer att finnas kvar efter mina försök att göra som vanligt 🙃

Men några bilder får jag inte till ... för jag har alla bilder här på min platta, Blogger vill bara ha bilder från datorn ... och där har jag inga från modern tid.

Sommarn blev inte som jag tänkt mig ... med en massa jobb.  Blev bara sporadiska insatser i dessa Covid -19 tider. 

Däremot blev det desto mer samvaro, utflykter och promenader i ’mitt’ Dalarna där vi bodde på hotell.

På Bästkusten blev det SOL och ljumma vindar - en HEL vecka!!! Vilka solnedgångar Vi njöt av från stugans uteplats 🤩

Och vilka fantastiska utflykter ... minnen för livet. Wow, så helt fantastiskt!

Kärlekens år gick i kvav, men ... hurra!

Ibland ska vissa saker upp till ytan, granskas och tas tag i = lämna det som gör ont!
Så fick det bli vid årskiftet 2019/2020.
Jag sa ordet - bara ett: ”Ut!”
Det där med ”kärlekens år från 2018” - gällde inte längre ... det går inte att fortsätta när man blir nergjord och betraktad som ’nobody’!
Och han gick och jag tog fram almanackan och skrev ett enda ord, fler behövdes inte: FRI!!!

Det gick några månader ... nu finns oväntat en annan man i mitt liv 😍

J är en underbar man som redan tidigt berättade om mig för sina närmaste ... snart, så snart alla hämtar sig från Corona’n ska vi sammanstråla vid middagsbordet hemma hos honom ❤️

Jag är mer än lycklig 💖🌷🍀🌷💖

I backspegeln 2018 Kärlekens år

(Fotocopyrigth: Ebba Range)

Kärlekens år 2018

-för mig personligen går det inte att beskriva det på ett bättre sätt ... eller kanske så här också:

"Mitt 2018, ett år som jag inte ens i fantasin kunde utforma på det sätt det tagit gestalt.

Ett lyckotåg har befunnit sig i min sfär och jag tvekade inte, tvärtom bejakade jag att bli resenär på detta tåg då det stannade på min station. 

Jag reser fortfarande med det - i första klass ... skriver på en story om nätterna, jobbar på dagarna/kvällarna och läser parallellt annans manus ... till våren, i år 2019 omvandlas tåget till ett lyckoflyg som ska landa med mig och Honom, på en varm ö i Atlanten ... där ska det skrivas under en hel månad ... ohh ... vad läckert!"

Försynen gjorde att vi kom i varandras väg - 'NN' och jag.

Du vet väl att kungen och drottningen brukar säga att det sa: "Klick!" då de möttes. Så var det inte när jag mötte Honom första gången, nej det sa: "PANG!"

Jag tror att det gör så när det gäller ens livs rätta kärlek.

 Då var vintern fortfarande kall i hela Sverige, våren 2018 tycktes vara långt borta då vi bestämde oss för att träffas på tu man hand - en knapp månad senare.

(Fotocopyright: Ebba Range)

Långt senare, i juli, under den nu historiska värmeböljan åkte vi tillsammans till 'mitt' Dalarna, bodde på hotell, skrattade massor och njöt av tillvaron med hundarna.

                                   

På det viset är det så mycket lättare att även fokusera på mina två jobb.

Det har inte varit någon bred motorväg att ta sig hit.

Skönt då att jag är den personlighetstyp jag är.

                                       

Det här stämmer ganska bra ^^^ också det att jag känner djupt.

Jag är ju en högkänslig personlighetstyp, så kallad HSP. Det är 'NN' också. Så otroligt mycket lättare allting blir då.

För övrigt har vi två, över 25 andra beröringspunkter - exceptionellt!

Jag är så oerhört tacksam och lycklig över att äntligen få ge och ta emot kärlek i dess rätta former.

Jag önskar att alla, alla - du och du ... ska få uppleva något liknande

och 

dessutom med en storslagen, delad humor 

- för vad vore kärlek utan skratt?!

<3 <3 <3

Jag skriver ...

... jo, jag har mest skrivit hela tiden sedan min roman Kristalläpple blev utgiven.

Men, det är inte alltid förlagen gillar ...

Lade ner den storyn. Skönt!

Samlade sedan, länge och väl, idéer till en spänningsroman.

 Såå kom livet och bjöd på feelgood.

Taget sa jag!

Så - nu skriver jag en feelgoodroman med vissa tvister här och var.

Tror att genren passar mitt sätt att skriva och som jag använder språket.

Det är flera som läst mina texter som faktiskt tycker det.

Glädjande!

Hur går det med ditt eget skrivande?

Framåt?

Bakåt?

Okej?

Oavsett:

Lycka till!