.... gällande omplacering av min älskade hund:
(Törnskogens King Of Hearts)
Qillen
Nu är han 1,5 år och har utvecklats till en hund med en enorm energi - i alla fall om jag jämför med min egen.
Qillen är det goaste som finns - han pussar både på blommor och på munnen - så mjukt och fint.
Det svåra beslutet har jag fattat på grund av kärlek till Qillen.
Under rådande omständigheter skulle jag behöva träna hårt med honom - han har rätt till ett sådant värdigt liv.
Och vi har tränat massor han och jag - i vardagen får han ständigt nya uppgifter att lösa.
Men det räcker inte långt trots flera kurser o utställningar.
Han behöver någon som kan ta tillvara hans arbetslust till 100 % - och den någon är inte jag.
Varje dag när Qillen "fått sitt av mig" är hans energinivå fortfarande hög.
Själv har jag ingen som helst energi kvar - inte till hemmet, tvätt & disk, mig själv eller skrivandet.
Det mår varken han eller jag bra av - i längden är det ohållbart ...
Varje em/kväll dråsar jag ihop i soffan redan vid 17-tiden och kommer inte ur den förrän det är dags att flytta kroppen till sängen.
Qillen, han tittar på mig och jag ser i hans ögon att han frågar mig:
"Matte - vill du att jag ska bli en soffpotatis precis som du?"
Jag svarar från mitt hörn av soffan:
"Nej, du är värd mycket, mycket mer än så min Älskade Hjärte-hund <3"
Han nickar eftertänksamt:
"Vad ska vi göra åt saken då´rå, Matte?"
"Lille vän - vi får leta upp ett nytt hem till dig. Där ska du få utlopp för din energi.
Kanske att du kan få tillfälle att gå viltspår igen ... jag har frysen full med blod och rådjursskankar och ..."
Qillen reser sig och ser ivrig ut:
"Ah, ah - det vill jag - när kan jag flytta? Imorgon?"
