... att vara sängliggande.
Jag vill ju skriiiiiva!
I december som var - började den här nya 'trenden' i mitt liv
- jag hamnade då i den här sängen ^
Då hade jag migränanfall med synbortfall from hell i fyra dygn på raken.
(OBS! Kräks aldrig av migrän!)
Trodde det räckte med det när 2015 gjorde sitt inträde!
Men nähejdå - en dag blev jag konstig i armarna
och
kräktes plötsligt (utan att vara magsjuk - alltså)
Det började på måndagen, vecka 5.
Huvudvärk som satte sig i pannan, ingen migrän.
Bra på tisdagen.
Kräktes igen på onsdagen.
Nötte lakan i sängen ^ förstås!
Helt bra veckan efter, förutom pannvärken.
Blev en ny vecka, då började eländet om med ännu större kraft,
trodde huvudet skulle spricka.
Jag är inte den som skriker i första taget av smärta - men jag skreeek ... och spydde.
Sjukvårdsupplysningen sa:
"Ring efter ambulans!"
Sedan hamnade jag i en sådan här säng ^
med plastmadrass och dito kudde.
Låg där på neurologen nästan en vecka.
Hem sedan, hejåhå, på något darriga ben.
Stärkte mig med korta promenader.
Handlade.
Jag kom hem från sjukhuset på lördagen
och
tänkte att det här går ju bra.
Men redan på fredagen (i fredags alltså)
- mindre än en vecka efter sjukhusvistelsen,
fick jag jätteont i halsen som omväxling
men tänkte jag tar det lite lugnt bara.
Så nu har jag tillbringat dag och natt i den här sängen ^ igen!
Högre feber idag än igår ...
men jag vill tro att det vänder nu med febern.
Hostan lär jag få ha kvar ett tag.
Men det häftigaste är rösten!
Går inte att känna igen.
Jag lovar att det är något svårt att koncentrera sig på skrivandet under de här omständigheterna.
Men det kunde ha varit mycket, mycket värre ...