torsdag 30 juni 2016

Inget är som väntans tider ... sägs det ...


... en sådan väntan gäller framförallt under tiden man väntar på svar från förlag - då står tiden nästan still.
Många har egen erfarenhet av det, jag med.

Den här väntan jag befinner mig i nu,
gäller inte hiss eller diss vad gäller manus.

Jag väntar på svar från ett kommunalt bostadsbolag
Gotland!

Det är så spännande, smäller av i vilken sekund som helst.
Inte gäller det semesterboende heller,
utan
en permanent hyresrätt.

"Har hon blivit galen ... Stockholmskan?"

Nä, inte så värst.

Nästa år är det femton år sedan jag bröt upp för alltid 
- trodde jag, till Dalarna var det då.
Där uppe hann jag med att köpa två  egna hus, ett i taget alltså och en obebodd granntomt. 
I slutändan blev hela tomten ca 2400 kvm.
Men, som i alla berättelser dyker det upp konflikter och vändpunkter.
I min egenupplevda 'story' blev det inga små smygpysande grejer, nej - buller och bång!!
Oväntat blev det så att jag sålde, själv utan mäklare - tre hus, mina egna, ett i taget och en annan nära anhörigs.
Satt sedan med en äktenskaps-skillnads-dom
i
en hyresrätt utan balkong inne
i stan - fortfarande däruppe.

Och - nej, det var inte skilsmässodomen som var det värsta, inte heller försäljningen av husen ... annat, mycket värre ... tar det senare, i ett manus.

Under alla år i Dalarna blev jag klar över något jag varit omedveten om - hela livet.
Jag älskade och älskar fortfarande Dalarna, längtar ofta, ofta dit
- reser upp ibland, bor på vandrarhem och tar turer i skogen ... min skog, tänker och känner jag då.

"Vad var det hon var omedveten om?"

Det Peter Lundblad sjöng om:

Ta Mig Till Havet

#HAVET#

Min längtan tär ... jag vill dit ... bo nära ... se det ... känna det ...

Därför  V Ä N T A R  jag på svar om jag får lägenheten på Gotland.

Jag har sagt det förr, ställt mig frågan - om min havslängtan är nedärvd i generna?

En del av mina gener härstammar från en annan ö i södra Östersjön,
en ö med höga, dramatiska och vita kalkstensklippor.
Nej, den är inte svensk ... men, har varit!!! 
1648 - 1815 
Under våra svenska regenter, så som:
Gustav 1V Adolf's
och
Karl X11's tid

Mitt efternamn kommer därifrån ... vem minns inte 
fältmarsalk Carl Gustaf Wrangel, i Svenska Pommern 1648
och som
lät bygga Skoklosters slott i Uppland??



Så - nu väntar jag spänt (mår nästan illa) på beskedet om jag ska höra, känna och se havet varje dag
Gotland,
ön
###
i
mitt
hjärta
<3

Har du tänkt eller varit nära att bryta upp?





söndag 19 juni 2016

Ett plus är när testläsare ställer sig frågor i scenen eller kapitlet - innan ...


... svaret kommer.
Det tog ett tag innan jag kunde se det som något positivt.
Först såg jag det som ett misslyckande!


Jag tyckte att jag borde få till storyn så att läsaren inte behövde undra:
Varför sitter hon där?
Vem är barnet?
Var är de - i en stadspark eller i skogen?

Eller ...


Och vem det där nu då?
Hur länge ska hon vänta?
Var är hon någonstans ... i Stockholm eller i Dalarna?
Väntar hon på samme man som den andra kvinnan?
Har hon också ett barn?


Vad fattar hon för beslut
och vilken väg ska hon gå?

Numera tror jag att det är ett plus när läsaren vill veta mera
och
 läsa vidare för att få svar.

För svaren finns där ... lovar!



fredag 10 juni 2016

Skriver ... alltså finns jag, och...



... lyckan var hur stor som helst när jag - på jobbet, fick en IBM med kula ... en revolution på den tiden.
Joo - det var ett tag sedan :) :)
Som jag älskade den och att den var röd var ett extra plus!





Men, min huvudsyssla var att rita ...
Rita och skriva, som en hobby, kan man ju tänka.
Det var ett Drömjobb med andra ord.
Jag fick betalt också!!
Hur bra fick jag ha det egentligen?

Bildbevis på min röda pärla och ritbord  >>>

(Gammalt som gatan ... fotot finns inte längre ... det här tog jag med mobilen efter avloppsöversvämningen i källaren för några år sedan - fotot kastade jag som så mycket annat ... men, det var då ... )


Nu skriver jag romanmanus och noveller
på datorn, i Word-dokument.
Ritar gör jag bara om jag ser någon intressant lägenhet ... ritar upp den och möblerar ... ett sant nöje.

Vilken skrivmaskin var din favorit?
Har du ritat ritningar, du också?



måndag 6 juni 2016

Knyta ihop början med slutet ... första och sista meningen ...


... typ.

Idag, nyss - tror jag, i alla fall att jag gjorde den där knuten som är så viktig i ett manus ... en bok ... roman.

Så läsaren vet att orden har hittat hem och inte vinglat iväg på avvägar.
Den där sista klämmen som hänger ihop och man minns hur berättelsen startade.
Som en film där slutscenen sakta löses upp med flera klipp och handlingen rullas upp för tittarens inre ... igen.
Ja, du vet!

Underbar känsla, nöjd ... lite småputtrigt fnissig.

Bilden är bara till för att förvilla ... visst är den söt?!