Recension/Positiv + Intervju/Hemlig

Här satt vi - den hemlige intervjuaren och jag idag.

Där Hille, Alaska och Ibben sitter på muren vid fontänen i min roman Kristalläpple.

Idag har det mesta rört sig om romanen och Hökarängen.

Härligt!

Den positiva recensionen från "Orm" gjorde att jag fick tårar i ögonen.

Citerar fritt här:

Om man skulle försöka sig på en recension - trots allt hade man litet "a" i svenska språket från 9g i Hökarängsskolan.

Det här är en ovanligt bra debutroman

(man får ibland läsa en massa "skräp" från vånnabis som gått skrivkurs. Men icke här.)

"Jaget" är ganska lågmäld i historien, hon är mest en komponent i ett skeende.

Ibland kan man se andra historier där "jaget" tar över helt.

Blandningen av dåtid och nutid är också bra.

Nutiden konkurrerar inte med den verkliga historien utan utgör bara ett ankare.

Tidsfärgen är också bra fångad.

Något man kan fundera över när man läser boken för andra gången är:

"Vad skriver hon om egentligen?"

Det finns mycket att skriva om Hökarängen.

Befolkningen var så oerhört blandad på

50- och 60-talen.

Bara på Cigarrvägen så har en svensk general

och 

 en diplomat vuxit upp.

Det fanns "allt" från blivande lodare och knarkare till samhällets blivande elit i gamla "Hökis".

Fint va?

Den hemlige intervjuaren och jag förflyttade oss efter ett tag till Sjöskumsvägen, Cigarrvägen 

och

i Fagerlidsparken hittade vi en bänk i solen.

Då fick jag ett samtal:

som jag bara måste svara på.

Det var min förläggare som meddelade att

mina beställda böcker kommit

till min adress men inte kunde levereras.

Så klart inte!

Jag var ju i Hökarängen, inte i Spånga.

Synd att DHL  inte ringde mig innan de kom.

Jag som "alltid" är hemma annars.

Så ... har solen gått ned i Hökarängen

och

övriga platser i Sverige.

Nu hoppas jag på att kunna släppa fokus

på

ämnet för dagen.

Tack - alla berörda :)

Kräftskiva med Författare på Facebook ...

... gick av stapeln igår

på 

Bygdegården Anna Whitlock

Allas vår underbara

Ann Ljungberg

drog ihop det här roliga gänget

som

sörplade på kräftkropparna

och 

renade struparna med diverse dryckjom.

Och som vi sjöng! 

Där gick ni allt miste om något.

Elisabeth (Akteus Rex) 

och

 jag var inte hemma förrän närmare 00.30,

sedan

snackade vi halva natten

om

livet

men

det var först efter att Elisabeth tvättat fötterna,

fråga mig inte varför, fråga henne :-)

Tack, Johanna Wistrand för lånet av bilden!

Release-säsongen inleddes med Rose Marie Bouw's

Otroligt vackert omslag!

Rose Marie Bouw - författare

Undertecknad

Jessica Eklund - Formgivare, Stilgrepp

Releasen hölls på Bysis Bok & Papper

och

stämningen var god redan från början

Glada var vi också!

Johanna

Rose Marie

Anne-Lie Högberg

och

alla andra också.

Tack, Ewa Åkerlind för att du ordnade allt så fint för oss alla.

Tack, Jessica för det vackra omslaget (tack också för att du gjorde omslaget till Kristalläpple).

Tack, Rose Marie för att du skrivit en angelägen bok.

Tack, Bysis!

Så söta - missAn Cherie och hunden Buster ...

... kissemissAn är en riktig katt

och

Buster är en konstgjord hund.

Tycks som om de kommer överens ändå <3

Cherie är av den äkta rasen:

Exotic

Hon är sex år och jag köpte henne hos en uppfödare

som föder upp den här rasen plus Perser.

Cherie kom hem till mig den 1 maj i år

och

känslorna för varandra är ömsesidiga

såvitt jag bedömer det.

Jag förstår inte - så här i efterhand hur jag ens kunde ta ett enda andetag utan henne.

Nu hoppas jag innerligt att hon inte blir sjuk av fästingen hon fick på balkongen för 10 dagar sedan.

Fästinguslingen var stor och fet.

Jag blev uppriktigt förvånad över att hon fick den alls,

hon är ju en innekatt

men

med tillgång till nätad balkong.

Usch ja, det är så att ha djur - oro!

Och kärlek!!

Nu ska jag njuta av att fortsätta titta på

när missAn och Buster sover tillsammans

för

de ligger där än <3

Stängt fönstret ...

(Fotocopyright @ ebbarange 2013/Häringe Slott)

... för första gången på månader.

Igår - innan jag stängde det - satte jag på mig knästrumpor i ull,

ullväst och långärmad T-tröja under.

Känns som ett under att frysa igen.

Den här veckan har jag skrivit flera tusentals ord på min tvåa.

Jag har haft otrolig disciplin 

och

delat upp dagen i olika pass.

På kvällen har jag sträckt ut mig på soffan med missAn

 på magen.

Efter det har jag gjort ett ryck till

och

skrivit fram till 01.00 - 02.00.

Om jag är trött?

Jodå, i morse somnade jag om 

och 

drömde länge om den jag håller kär.

Angenämt!

Tror inte att jag skulle pallat de här intensiva skrivdagarna i 35 graders värme.

Eller vad tror du?

Ibland får självmord ett globalt ansikte ...

... nej - de här är inte globala,

 de tre i mitten som har ^ huvudena ihop på mitt foto.

Däremot har nyheten om Robin Williams död gett självmordet ett globalt ansikte.

En del tycker nog att jag talar om självmord lite väl mycket.

Det är fritt fram att tycka så om mig.

I Sverige dör det fler genom självmord än genom trafikolyckor!

Vi kan inte bara ägna oss åt att göra krocktåligare bilar, starkare cykelhjälmar, delade körbanor eller fler gångbanor.

Däremot behöver vi prata med varandra om hur vi mår

- inte gömma oss bakom masker.

Och om vi nu mår in i helvete dåligt 

- sök hjälp!

Eller

Hjälp någon att söka hjälp!

"De tre i mitten av mitt foto, de som sitter på huk med huvudena ihop"

- de bad inte om hjälp och de sökte heller ingen!

De tre är:

 min storebror,

min mormor

och

min mamma

Själv är jag efterlevande - precis som Robin Williams närmaste också blivit nu.

Mot sina vilja har de fått ett uppdrag som de måste klara av.

Jag tar för givet att Robin sökte hjälp, men att han kanske inte fick den som var rätt just för honom och hans återkommande depressioner och komplexa missbruk.

Men vi måste tro på att hjälp finns och att vi inte ska ge upp.

Må vi prata med varandra även om svåra och känsliga saker.

Må vi leva ... vidare!

Nano, nano ;)

Kvartetten från Cigarrvägen i Kristalläpples spår ...

... "Ann-i-porten-bredvid"

samlade ihop oss i sin fina lya med god mat och dryck.

Alltså igår - modern tid!

Här är tjejen som står modell som Ibbens lillasyster "Sukie" i romanen

och

hennes verkliga namn är Susanne 

och 

är faktiskt lillasyster till Ibben på riktigt :)

Birgitta - det var hennes familjs Afganhund

som jag tappade bort när jag var barn.

Jag var otröstlig!!!

Pedro hittades sedan i Eskilstuna dit han sprungit

så vinthund han var  ...

Undertecknad 16 år

Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag ens drömma om att 

"Kvartetten från Cigarrvägen"

skulle samlas

typ 100 år senare ...

Det skulle kunna bli en superfin roman om våra uppväxtår

men

kanske inte trovärdigt ändå.

Verkligheten överträffar alltid dikten - eller hur?

TACK ANN FÖR EN SAGOLIK KVÄLL <3

Vandring med min älskades hand i min ...

(Fotocopyright: Ebba Range)

... längs Stockholms gator skedde till min glädje häromdagen.

Vi strosade fram längs en lindallé, det frasade under skosulorna.

(Fotocopyright: Ebba Range)

Jag kunde inte låta bli att citera från Kristalläpple - jag upplevde ju detsamma som Hille:

Kapitel 14

1966

Lindblommorna släppte ifrån sig sina hängen och de flög iväg med segelbladen runt om.

 Många av dem samlades i klungor under grenarna och bildade en gulbrun matta över jorden när de torkade till.

 Det krasade under sulorna som om jag gick på cornflakes.

...............

Mannen jag älskar, 

vars hand jag höll i min under lindarna häromdagen

 besvärades inte av

att våra respektive handflator bildade en egen vätskereservoar.

Åtminstone sa han inget.

Inte jag heller.

Han tycker att jag är fin.

"Du är så fin i kroppen",

säger han ibland då jag mest känner mig som en nyförlöst flodhäst.

Tänk att han kan få mig att känna mig vacker i de mest prekära situationer.

För några veckor sedan tog han ett foto på mig.

Häromdagen innan vi kom till lindallén visade han det för mig.

"Men du ser väl, vilken utstrålning du har.

Titta, Ebba - du förstår väl vad jag menar?"

Jag tittade in i hans utforskande blå.

Drunknade i dem men tog mig till stranden i utkanten av det ovana. Klättrade upp på berget Säkerheten.

Satte in orden han uttalat på kontot med den högsta utdelningsräntan.

Det kom ett sms:

" ... har badat med barnbarnet,

jag till knäna ..."

Om mannen jag älskar förstod att mitt hjärta tar ett extra glädjeskutt av sådana ord - så skulle han kanske bombardera mig med dem.

Jag säger inget om skuttet och annat - inte på en gång ... jag bläddrar i mitt hjärtas kamrar

och

tar fram dem ibland.

Det kittlar till i maggropen.

Är det kärlek, säg?

Jo - i alla fall från min sida <3

Personalen tipsar om Kristalläpple ...

... på biblioteket i Kungsbacka!

Det fick jag veta genom Jessica Eklund, Stilgrepp -

formgivare av Kristalläpple.

Hon skrev i sitt sms till mig att det här tipset av personalen

- var det första hon såg!

Hoppas att fler bibliotek hakar på.

Vore bra om det här kunde bli en trend!

Bokköpare på Klackenbergs gjorde det rätta valet ...

... när hon köpte Kristalläpple till en bekant.

Som av en tillfällighet (det var det också, kollade på kokböcker) råkade jag se en kvinna välja mellan min bok 

och 

Majgull Axelssons "Jag heter inte Mirjam" 

och

 efter att jag presenterat mig sa kvinnan: "Näe, han har nog läst den här redan", och la tillbaka Majgulls bok i hyllan.

Den skulle vara till en man - hon tvekade först, men så berättade jag att det är flera män som redan läst den och gett tummen upp.

Han hette Gösta

och

jag signerade förstås boken.

<<<<<<<<<<<<<<<<<<

Om du bara visste vilken underbar känsla det var att 'sälja in' sin egen bok till en kund ... Tjolahoppsansa ... och att jag tog tillfället i akt utan att banga det minsta.

Önskar så att Kristalläpple fanns i många fler butiker - då skulle jag vara där och kolla på kokböcker dagarna i ända ... men diskret då förstås ;)

.