Stämmer in på mig - håller med ...

Gjorde ett sådant där 'ploj-test' och kan inte annat än hålla med.

Jag har redan ... många gånger upplevt att 'stå upp' utan att få folkets bifall. I mitt tänk, kan inte avig bli rät bara för att den aviga inte passar folkets uppfattning av vad som är sant/rätt.
Det är inte lätt att stå ensam!
En klok person sa till mig: 
"Du skulle nog tjäna på att inte vara så öppen med vad det nu än är  för du blir ensam då."
Jag har tänkt på dessa kloka ord ... nu prövar jag mig fram - väger för och emot. Jag tar god tid på mig och smyger fram längs stigen, ser på barren som ligger kors och tvärs, hälsar på myrorna jag möter och lyfter på hatten som om jag hade nån  och ler mot snigeln med sitt hus på ryggen.
Andra test jag genomfört säger att jag är optimist och även en sk förkämpe. Den sistnämnde ska vara en sådan person som kan förändra världen med bara en idé.
Det är en intressant tanke ... tänker på hur jag långt  tidigare med enkla medel förändrade en hel avdelning på ett försäkringsbolag, bara för att jag iakttog det som för mig haltade i rutinerna. Mina idéer godtogs. Chefen talade med en annan ... ville ha mig kvar på en sk utvecklingsavdelning ... tänk om jag stannat kvar på försäkringsbolaget - vem vet hur vår framtid sett ut då!
Är du också en förkämpe?

En vaken natt. Manus. Lösning.

Hjärnan är fantastisk!

Jag var vaken hela, långa natten och simsalabim bestämde sig tankarna för att ta en för mig okänd väg.

Mina medvetna funderingar var på ett helt annat håll ... ska jobba, hur ska jag ta mig upp 09.00, nu när klockan är 05.48 ... just det raderades i ett nu.

Snabbt fångade jag idén och fick jag tag på ett gammalt kuvert ...

... grabbade tag i första bästa pennstump.

Och där satt dem ... orden som förhoppningsvis kommer att förändra de olika perspektiven i mitt senaste manus ... ett nytt alltså.

Under några långa veckor har jag aktivt sökt efter det där perspektivet ... nästan på väg att misströsta.

Tänk så svårt det är att lita på hjärnan ibland. Den arbetar ju på utan att vi ens behöver bry oss, eller hur?

Är det din erfarenhet också?

Eller, hur gör du annars för att lösa liknande problem?