En hälsning från balkongen ...

 

Qillen hälsar välkommen med ett leende

 

Blommor i flaska med olika flygfän

 

 

Tomma krukor ... redo för 2014

 

 

Lilla- och Lille Grå

 

 

Från att Qillen fegade för att ta sig ut på balkongen ... tränade vi genom att jag klickade och belönade ...

 

 

... numera kan han gnälla tills jag öppnar balkongdörren om den råkar vara stängd. Han har hittat njutningen i att hänga här ...

 

 

... han står på en liten stol så att han kan kolla in omgivningarna ...

 

Du ser väl hjärtat på ryggen?

 

 

Qillen i en vacker profil

 

 

Jag har inte pysslat särskilt mycket med blommor den här sommaren, men här är en envis blomma som kommer igen hur många gånger som helst.

 

Min balkong är liten som ett fågelbad ... det gör att jag ledsnar lite - det var skillnad när jag hade stoor trädgård, då älskade jag att plantera.

 

Vad tycker du om balkongpyssel respektive trädgårdsodling?

Debutroman: Stadsfjäril - Barcelona Noir, Malin Roca Ahlgren

 

Igår, 28 augusti var det release med mingel och i morgon börjar försäljningen till allmänheten.

 

Jag fick förstås min vackra STADSFJÄRIL signerad av den tillika vackra författaren, min förlagskollega Malin på LITET förlag.

 

Men stopp! Nu har jag visst gått händelserna i förväg ...

 

Vi - ett gäng bloggare hade förfest och höjde våra glas för Malin

 

Förfesten hölls på VEDUGN i Alvik.

Malin sitter bakom mig (jag försöker göra mig liten för att inte skymma - he, he), vidare Suzanne Ahlenius, Caroline Säfstrand, Jenny Jacobsson, Anneli Stålberg, Maria Edgren, Nina Wennberg och Pernilla "Perny" Lindgren.

Strax innan vi skulle bryta upp kom Eva Ludvigsen efter att ha suttit i en oändlig bilkö.

 

I samlad tropp tog vi en kort promenad till det här underbara stället:

 

Wow - så fint & gott allting var ordnat!

 

 

Det var flera som fick köa för att få plats.

 

Vår förläggare Nina Larsdotter Lööw höll ett starkt tal och det gjorde även dagens firade författare Malin. Jag tror att alla blev blöta i ögonen.

 

Örat tillhör Öhrlund - Dag i förnamn!

 

 

 

Till sist fick jag den efterlängtade boken i min hand och vandrade iväg med den i en påse.

 

På tunnelbanan hem kunde jag inte hålla mig ... boken var så len och skön att hålla i. Jag vände och vred på den - kände på den bakre fliken och där var det blankt som lack. Så slog jag igen den, drog med fingertopparna på omslaget, fram - vände på den och smekte baksidan ... hum, hum ... då blev jag medveten om medresenärerna.

Undrar vad de tänkte om tanten som tydligen inte hade hållit i en bok förut?

 

Tack Käraste Malin för en underbar kväll - från början till slut!

Kärlek bland bloggare ... få svar på vad de flesta inte vet om mig

Min eminenta förlagskollega Malin Roca Ahlgren skickade över ett hjärta och en del frågor att svara på. Och som Malin sa, det är fantastiskt att vårt gamla blogg-gäng fortfarande hänger med varandra.

Här kommer frågorna:

1. Vem inspirerade dig/uppmanade dig att börja blogga?
Det var Dotra Mi som bloggade under flera år - jag gillade att kika in där och kommenterade ibland. Sedan slutade hon blogga i samma veva som jag startade min förra blogg.

2. Hur väljer du ämnen att blogga om?
Efter humör - ibland tar jag bort en del inlägg.

3. Vad vet de flesta inte om dig?
Till viss del är jag en så kallad "reservdelsmänniska" - i höger axel har jag en inopererad plastprotes. Jag har en ländkota för mycket, alltså sex stycken istället för det normala fem och ryggen är stelopererad med skruvar, stag och implantat från höftbenet.

4. Vilka tre ord beskriver din stil allra bäst?
Egen. Egen. Egen - jag vet vad jag klär i.

5. Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Skriva, aktivera hunden, leka med bilder - fota med mobilen, läsa och äta god restaurangmat med ett glas rött eller vitt tillsammans med en vän eller på solokvist - det blir inte särskilt ofta därför njuter jag desto mer när det blir av.

Det kanske finns någon mer av de trägna bloggvännerna som vill svara på de här fem frågorna - helt frivilligt förstås:

Anneli - http://tryingtofollowmydreams.blogspot.se  reser över halva Sverige till mitt releasemingel
Kati - http://www.katarinapersson.com har inte så långt att åka till nämnda mingel
Helena - http://helenamilton.blogspot.se åker en lång sträcka med buss för att dela min glädje


Nu ska jag ta några bilder på min balkong och sedan handla hundmat.

Vi ses!

Malin Roca Ahlgren - dagens höjdpunkt ...

 

 

...var när vi träffades idag bredvid päronträdet.

 

Min förlagskollega och jag hade tänkt träffas på "vårt" kondis ... men solens sneda strålar lockade mera - vi hamnade på ett kinahak istället.

Det blev ett glas vitt ... mycket prat och inte ett ord skrivet.

Inte för att vi hade tänkt skriva några heller för den delen - vi har ju precis skrivit varsin roman.

 

Nu på onsdag är det release för "Stadsfjäril" - Barcelona Noir,

 

och om 16 dagar är det dags för "Kristalläpple" att slita sig loss.

 

Hej vad det pirrar!

 

 

17 dagar kvar ...

 

 

... och det pirrar ...

Det här med ursprung ...

(Fotocopyright Ebba Range 2013)

 

 

... och rötter är något som är viktigt för de flesta.

För mig med!

 

 

 

 

 

 

En av mina blodslinjer kommer från en ö i södra Östersjön.

 

Mitt efternamn kommer därifrån.

 

 Bilderna kommer från ön och hänger här hemma på en köksvägg.

 

Ibland har jag undrat om det är därför som jag helst bor i närheten av vatten.

 

Under de fem åren jag bodde i Dalarna blev den känslan påtaglig ... ja - Dalälven fanns där, men den räckte inte alls till.

Doften från Saltsjön lockar allra mest så Stockholmare jag är.

 Mälaren är också okej förstås - det är den jag har gångavstånd till nu.

 

 

Har du ett ursprung eller blodslinje som gör att du ibland har en speciell längtan?

Näe, det finns ju det som är vackert och roligt också ...

 

(Fotocopyright Ebba Range 2013)

 

 

... som blommotivet som jag målat och som jag sedan gjort bilder av med hjälp av PIP Camera-appen.

 

När jag håller på med det här fotograferandet så känns det sååå bra i magen och överallt i kroppen.

 

Det är som ett hokuspokus ... som jag njuter av.

 

 

Hur är det med Dig och bilder?

Om skammen blir för tung att bära ...

 

 

... kan man, precis som jag - försöka med att vända det yttre leendet inåt.

 

Hur gör man då?

 

 

Enligt "Ekot" idag är självmordsstatistiken för förra året, 2012, enbart i Sverige:

 

1530 personer - läs MÄNNISKOR/BARN

varav:

1074 män/pojkar och 456 kvinnor/flickor

 

 

 

Jag kom till insikt om att det inte var jag personligen som skulle ta på mig mina närståendes beslut och handlingar.

Handlingar som både jag och omgivningen upplevde som just skamliga.

 

Nu får du inte förväxla skam med skuld - jag känner ingen skuld.

 

Det låter väl lätt att komma till insikt. Det var det inte!

 

Under tiden jag skrev KRISTALLÄPPLE ändrades min världs grundvalar - den världen jag hade levt i sedan min storebror tog sitt liv - han var 17 1/2 och jag 14.

Min sorg och skam som hade varit förstenad sedan dess och som också fylldes på när jag var 27 - löstes upp genom att jag skrev om dem - som en slags självterapi.

Det var som ett under när grundvalarna krossades och jag kände alla de känslor som jag borde ha gjort för så länge sedan.

 

 

När jag hade hunnit fram till det sista kapitlet i det som skulle bli råmanuset till KRISTALLÄPPLE -  

 det var någon vecka före månadsskiftet mars/april 2012.

 

Det skulle bli en mysig fredagskväll, tänkte jag.

 Det ändrades så snart två poliser ringde på min dörr.

Med ens så var ännu en närstående en siffra i statistiken för år 2012.

 

 

Vet du vad jag tänkte, med tanke vad jag gått igenom under tiden jag skrev min debutroman?

 

"Tack och lov att jag har kommit så här långt ... att jag NU kan le både utåt och inåt - trots allt!"

 

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gå ut offentligt med skammen som suttit så djupt inom mig.

 

 

<3 Tack Hillevi för att du kom till mig, för att du tog min hand och ledde mig rätt <3

 

 

 

 

Inget fokus på texten längre ...

 

 

... nu finns inlagan till Kristalläpple på tryckeriet och jag kan inte längre påverka.

 

Känns otroligt skönt!

 

Jag lyfter blicken och ser på mina vackra orkidéer istället.

 

 

Och håller koll på att det är sista OSA-dagen idag för de inbjudna gästerna till releaseminglet.

 

Samt försöker räkna ut hur mycket bubbel det kommer att gå åt ... och vin - vitt & rött.

 

I det ingår att räkna ut var jag ska kyla ner allt det där någonstans ...

 

Det där med logistik alltså ... puh ...

 

Det är faktiskt bara tre veckor kvar tills korkarna smäller i taket!

 

Kan du fatta?

 

 

Att vända blad ...

 

 

... är något man måste ibland - även om det är emot ens verkliga vilja.

 

Det här huset var mitt - en gång - och jag älskade det och min trädgård.

 

Det var i trädgården jag fattade det avgörande beslutet ... det som kom att avgöra att vi inte längre hörde ihop - huset och jag ... och ...

 

 Beslutet var livsviktigt - det var inte huset som höll ihop mitt liv.

 

Jag ångrar inte att jag fattade mitt beslut i min älskade trädgård ... det finns sådant som står över sådan kärlek ... jag vet det. Tro mig!

 

Ska du också fatta ett avgörande ett beslut eller ...?

 

 

Snart är drömmen sann ...

 

... snart är min bok KRISTALLÄPPLE en verklighet.

 

Jag minns så väl hur jag kände mig säker på att just det här manuset skulle det bli något av.

 

Orden rann till allt eftersom, det fanns ingen tvekan och jag behövde inte ens rita upp en dramaturgisk kurva.

 

Jag skrev inga lösrykta scener, allt höll ihop från början till sista ordet.

 

Det låter väl kaxigt?

 

Jag är ingen kaxig person ... och jag som alla andra fick allt ta och ändra en del sedan när lektörer och textläsare sagt sitt.

 

Men det var inte det jag menade utan att själva grejen var att jag bara skrev på tills råmanuset var klart.

 

Jag visste precis hur historien skulle sluta och jag har aldrig ändrat en rad där.

 

 

Brukar du ändra slutscenen?

 

 

 

Förhoppningsvis är filen med inlagan skickad ...

                                                                    
                                                           
 ... till tryckeriet nu. Iiiiih ...


I går morse gick jag upp extra tidigt för att granska filerna med omslaget och  inlagan - att alla sidor satt där de skulle, korr etc. Det tog en del sköna timmar i anspråk.

På eftermiddagen var det äntligen dags för klipp & färg - frissan jobbade extra på sin, i normala fall, lediga dag. Hur lycklig var jag inte för det! Mitt hår var vildvuxet, långt och solblont. Nu ser jag ut som mig själv igen.

Vad hände sedan då?

Jag blev bjuden på det här:

 

 

Torskrygg, mandelpotatismos, skirat smör, färskriven pepparrot samt filade tomater med dill och gräslök

 

När jag tog bilden hade jag redan ätit upp hälften innan jag hejdade mig och fotade.

 

Jag avstod - fastän att jag kände ett inre tvång, att slicka tallriken efteråt.

 

Vilken härlig dag det blev!

 

Har du det bra?

 

 

(Nästa gång jag får en fil med inlagan till Kristalläpple är det från tryckeriet - en sista granskning.)

Iiihhh ...

 

 

 

Hela omslaget - ingen offentlig bild ännu ...

... men den lär komma.

Idag fick jag filen med det jättejättejättefina omslaget :)

Jag hade en del som jag ville poängtera/ändra på ... sedan fick jag den finfina fílen med de kompletta ändringarna. Ohh!

Senare kom den redigerade inlagan också ... ska kolla riktigt, riktigt noga och extra i morgon dag.

Nära tryck nu!

Häftigt va?

I fönstret mot framtiden ...

 

... är det inte bara solsken hela tiden även om det kan verka så.

 

I mitt framtidsfönster finns också oro.

 

Oro över om boken alls blir som jag drömt om.

 

Oro över hur den ska tas emot i den riktiga världen - hos läsarna, bokhandlarna m fl.

 

Jag ser fram emot att Kristalläpple blir helt klar och går till tryck ... i bästa fall någon gång i nästa vecka.

 

Då kan jag inte längre göra något mer - inte påverka.

 

 Jag tror att det kommer att bli den mest vilsamma perioden sedan jag skrev de första orden:

Den lilla platsen i min barndoms hyreshus är ...

 

Men jag kan ha fel, det kanske blir ångestladdat istället.

 

Det kommer att visa sig i fönstret mot framtiden - vi får vänta se.

 

Allt som har med bokskrivande att göra handlar om väntan ... det visste du väl?

 

 

 

 

Dag Öhrlund - Förord - Kristalläpple - LITET förlag

 

 

I går om inte förr blev det offentligt!

 

Min förläggare Nina Larsdotter Lööw på LITET förlag skrev igår på FB,

 

Dag Öhrlund:

 

har skrivit förordet till min bok Kristalläpple

 

 

Det gjorde mig ofantligt glad när Dag ringde till mig och erbjöd sig att skriva nämnda förord, men han bad att få återkomma efter det att han överlagt med min förläggare.

 

Det blev alltså ett berörande förord till min bok!

 

 

 

Vad sägs om det?

 

 

 

Kristalläpple - Hos nätbokhandlarna ...

 

... går det att bevaka sin beställning.

 

På bokus finns det en fråga vid sidan av Kristalläpple.

 

Du kanske gillar:

 

Majgull Axelsson - Moderspassion

 

Vilken överraskning!

 

 

 

Hos bokia saknas det omslagsbild.

 

 

 

 

Hos adlibris är det färgglatt och fint.

 

 

Det känns tillfredsställande att se sin egen bok på nätet och att den går att beställa/bevaka redan långt innan boken kommer ut.

 

Vilken annons gillar du bäst att de här tre?

Ähh - livet är inte bara manus ... eller?

 

Näe ... det är kontakt med sin hund också som i sin tur har kontakt med sin människa.

 

Efter att vi kom hem från Fridhems Folkhögskola i Svalöv i juli - så ordnade jag en stor plats i min hörnsoffa för honom.

 

Man skulle ju kunna tro att han vill ligga där "alltid" - men så är inte fallet. Qillen, han ligger bara där ibland för min skull.

 

Men varje gång han ligger i soffan bredvid mig känner jag mig lycklig och det tror jag att Qillen också gör.

 

Vad tror du?

Veckans gäst ...

 

... är något som jag är på väg att bli ... hos Ann Ljungberg på fredag.

 

Om det nu blir något återstår att se ...

 

I vilket fall så var jag hos en skrivarkollega, Barbro - i fredagseftermiddag. Där berättade en av gästerna att hon varit på en av Anns första skrivarkurser utomlands - i Italien.

 

Hennes namn är Maggan!

 

Det återstår att se vad Maggan och Barbro kan åstadkomma i skrivarvärlden ... Barbro har en historia som omspänner mer än 700 sidor ... spännande som tusan - eller hur?

 

Nu återstår det att se hur det blir med mitt gästspel hos Ann - hoppas att det blir bra!

 

 

Marknadsföring som bara kommer ...

 ...  spontant utan planering är lätt.

Senast det skedde var i går när jag var inne på Teliabutiken i Vällingby City med min trasiga mobil och jag bestämde mig för att byta upp mig till en senare modell.

Det kom sig av att jag köpte en ny sorts baksida som var genomskinlig och då sa jag:

"Det blir ju toppen för då kan jag sätta in en bild på min bok som kommer ut den 12 september ... "

Killen i butiken blev jätteintresserad och efter en stund var även butikschefen involverad i vårt samtal.
De ville båda veta mera och jag berättade förstås att jag och en förlagskollega ska signera våra böcker på Klackenbergs (jag pekade ditåt) den 21 september.

"Om vi missar signeringen - kan du inte komma in hit en sväng så att vi får se den sedan ... "

Killen tyckte förövrigt att handlingen verkade upplagd som en film!

 

Tänk vad trevligt man kan ha det när mobiler går sönder och man får prata om det som ligger en närmast om hjärtat.

 

MEN - när jag skulle gå därifrån - kom jag på att jag hade beställt en VIT mobil - men jag hade en svart i handen.

Äsch - den svarta fick följa med hem!

Ibland går saker i kras ...

 

... så idag har jag haft lite annat att pyssla med.

 

Kakelgolv är för hårt för att en iPhone ska klara sig - ändå har jag en matta på golvet.

 

Min ifånen föll förstås precis vid kanten av tvättmaskinen, där hade mattan åkt lite snett.

 

Suck!

 

Men jag hade tur på det sättet att mitt abonnemang löper ut inom tre månader och då kan det betraktas som om det är slut/uppfyllt.

 

Så för 200:-/mån fick jag en nyare iPhone :)

 

Nu är det bara att lösa problemet med hur jag får över allt från den gamla till den nya. 

 

Jag har fått instruktioner hur jag ska göra. Men det funkar inte ... tålamod behövs ...

 

Så där ja - lite materiella lyxproblem! 

 

 

Kristalläpple, litet smakprov med illustration

 

-Mitt väsen vände sig mot att ha henne liggande under gravstenen med inhamrad guldtext.

Jag ville istället ha henne levande under linden, med bina surrande över huvudet med de hjärtformade bladen som skydd mot solens värme.

Tänk om jag för alltid kunde få se hennes glittrande glada mun och ögonens forskande blickar med en spegling av hennes integritet.

En spegling som påminde om ett stänk av mystik.-

 

 

Jag ser så fram emot att få läsa texten mellan ett omslag.

 

Det kanske du också gör?