fredag 28 juli 2017

Ett under har skett, åter i arbetslivet efter typ hundra år av smärta/Bragée Rehab

Del av min arbetsplats. Stockholm City, nya pendeltågsstationen.

Aldrig kunde jag eller de som står mig nära - tro att jag efter genomgången rehab skulle återgå till arbetslivet.
Och det som ålderspensionär!!!
Efter en evighetslång 'karriär' som sjukpensionär.


Det är ett riktigt avlönat arbete med anställningsnummer
och
genomgången kontroll i belastningsregistret.

Efter en del natt- och dagpass 'på golvet på en schemalagd, fast position' blev jag erbjuden att ta ett större ansvar som ambulerande arbetsledare.
Vilket innebär att jag skriver mitt eget schema
och
att vara på 'alla golv o positioner' både på pendeltågsstationen, Stockholm City
och
Stockholm Odenplan



Störst tryck är det på City Södra, den långa ^^ turkosa pilen.
Där kommer det massor av resenärer som ska passera samma (än så länge underdimensionerade) små spärrarna till alla pendeltågslinjer - även till Uppsala Arlanda-linjen. 


Så här tomt är det bara på perrongen när sista tåget har gått omkring 01.00 på vardagar.

Stockholm Odenplan

Under ett arbetspass på ca 7,5 tim, vet jag inte hur många gånger jag åkt fram och tillbaka mellan City och Odenplan,
eller
hur många rulltrappor/hissar jag åkt i
eller 
hur många, många resenärer jag pratat med och väglett.

Alla som jobbar har sina positioner och tider enligt ett schema. Tiderna varierar över dag- och nattpass.
Jag tittar till/besöker alla, vilket innebär att stämma av att folk går av och går på sina pass.
Ibland måste jag meddela 'kontoret' att det blivit ett glapp och att jag tar över positionen tills det är löst.
Jag erbjuder mig också att stanna om den som har passet behöver en rast.
Vilket innebär att jag har alla pendeltågslinjer i huvudet, vilken plattform och vilket spår de respektive tågen går från, om det är kort tåg, vilket händer ibland, särskilt till Uppsala Arlanda.
Och inte nog med det - står jag på City Södra, vilket händer ofta eftersom arbetstrycket där är så högt - så gäller det att hålla reda på alla tunnelbanelinjer också: 'röd, grön och blå' och deras destinationer ... vilken väg resenärerna - oftast vilsna - ska ta för att komma till Vasagatan, Åhléns, Centralen, Klarabergsgatan ... Skansen ... och för det mesta är det engelska som ska användas.
En del frågar hur de kommer till Garnet?
Gärdet, alltså.
Tur att jag är född och uppvuxen i Stockholm, så det mesta sitter i ryggmärgen.

Om jag har roligt = JA :)
Om vissa dagar kräver stor flexibilitet och finkänslighet, inte bara gentemot resenärer utan även, stundtals, lösa lite konflikter mellan arbetskollegor = Ja!
Klarar jag det = Med glans :)

Jag är såå tacksam att jag fick möjligheten att skriva en sk egenremiss till Bragée Rehab och att jag blev antagen.
Nio veckor, varje dag gav mig oskattbara verktyg
och
en annan slags smärtmedicin.

Tyvärr, hjälper ingen smärtmedicin i världen mot smärtan i min högra fot - den ska opereras i höst - vad gäller foten försöker jag bara att stå ut - under tiden har jag ju så roligt!

Och såå tacksam över att jag kan arbeta - nu - det fanns inte i min vildaste fantasi eller dröm.
Men - jag har en inre framåtanda ... utom när det gäller att diska ...