Lyssnar på musik som betytt en del för manus som jag skrivit ....

Vädret är perfekt just nu

 

                                              

                                              Mina penséer är så nöjda och glada på balkongen 

 Ibland blir man ... eller jag, fundersam. Varför ... jo, därför kan jag väl säga då! Sånt har jag förstås upplevt tidigare. Inget nytt under solen så att säga!

                                                     Hej ... för denna gång och natt 😎

 Det är så märkligt att jag hittar hit ibland fastän jag knappt vet hur det går till ... längre.

Egentligen borde jag ha lagt mig för natten för länge sedan - men, blev så sugen på att få veta om det funkade en gång till härinne på min gamla ... eller i alla fal min senaste blogg.

Det funkar!

Kanske ska berätta att jag skriver på manuset som jag började med för en hel del år sedan nu ... det är inte alls som i samma skepnad som det var förr.

Det är inte lätt - för jag skriver liksom ur verkligheten men ändå fiktivt  - det är inte helt lätt.

-Annars håller vi på att flytta runt grejer, hit ... resten lär förflyttas till förrådet.

Nu är det höst på riktigt - det gör mig bara glad för jag älskar den här årstiden.

Vissa *av oss* är memma i Farsta, andra på Sveriges framsida.

Ovetande hur bloggen fungerar nu för tiden ...

Ovetande ... om det ena och det andra ...

 ... men, det kanske många tycker är normalt?

Ikväll är det lite spännande ... vet inte hur resten av kvällen gestaltar sig ... för jag har ovetande klantat mig ... rejält. Vad gör man då? Talar om som läget är ... givetvis!!

   Då får jag vänta tills vederbörande kommer hem från jobbet ... osv ...

Annars har jag talat med uppfödaren till finaste och så älskvärda vovven TexRazz ... likväl Qillen från samma kul, det var 2012.

   Hoppas nu på att älskade Vera får en drös med valpar ... kanske att en kan bli min? 

  Det är så märkligt när det liksom bara "tänder till" - vad gäller en viss hund. 

  När jag första gången besökte TexRazz o Qillens uppfödare - mötte jag "Bosse" i hallen ... han sökte sig direkt till mig.

  Jag var förstås upptagen med att titta och ta kontakt med kullen som just då fanns på kenneln. Det var absolut inte meningen att jag skulle ha en endaste hund därifrån ... inte alls ... för jag ville bara träffa rasen Korthårig Collie ... inte så lätt då det inte fanns så många uppfödare av den rasen vid den tiden.

  Så mötte jag "Bosse" ... så fantastiskt ... han följde mig överallt, både ute och inne hos uppfödaren. Vid fikat la han sig tätt intill mina fötter. Tyvärr blev han aldrig min ... han dog av en förgiftning efter några år hos någon annan än uppfödaren.

   Några år senare var jag och TexRazz på ett väldigt kort besök hos hans uppfödare ... vi stannade intill kanten av tomtgränsen och ut kommer uppfödaren med "Vera" - det var som att träffa "Bosse" på nytt ... en gång till. Så underbart 💓

   Idag pratade jag med uppfödaren och fick klart för mig att Vera är en dotter till nämnda Bosse ... och jag bara VILL HA ... sedan i december någon gång.

   Hoppas, hoppas ... att det blir en son eller dotter efter Vera (Bosses barnbarn) och som vill stanna här hos Jonas och mig ... som en för-alltid-hund 💔

Nya tag - självbiografiskt skrivande ...

 Det var så jag tänkte och jag satte igång - ännu en gång.

”Ha, ha”, sa Google och bröt ihop. Inget Gmail eller annat fungerade! 

Allt det jag redan redigerat försvann från dokumenten jag hade på Plattan. Det jag flyttat till annat ställe försvann det med. Kuuuul - NEJ!!!

På flera veckor gick det inte att återställa allt det som Google ’styr’ ... suuuuuuck!

Jag var övertygad att jag var på väg in i en depression, typ hela mitt liv finns ju i mobilen, Plattan och datorn.

Flera var inblandade i att lösa problemet med Google - men nej, det funkade inte.

Älskade Fästemannen min hjälpte till att lösa problemet genom en firma som fixar sånt här. Det blev så att Anton kom hit och sedan skulle det väntas i 48 timmar (till!! - det hade jag gjort i omgångar under flera, flera veckor!) - men okej nu var det ju ett proffs som höll på. Bara att avvakta.

Efter att de 48 timmarna hade passerat kunde vi försöka att återställa ... så sa Anton innan han gick - vi hade fått hans handskrivna instruktioner som var anpassade just till mitt specifika fall. Det var spännande och kändes som att åka berg-å-dalbana utan att ha något att hålla i.

Fästemannen fixade det!!!! Fyrfaldigt: ”HURRA!!!!”

Men för säkerhets skull hade vi - redan när Anton gick härifrån första gången - bokat in ett sk back-up-besök.

Han kom hit igår ... och det var bara lite finlir kvar. Nu fungerar inkorgen ... jag har ’några kilometer’ med mail att gå igenom ... men det är en stor fröjd. 

Vilken otrolig lättnad. Gråter nu.

Tack, älskade Fästemannen min för ditt initiativ att söka efter en proffsig tjänst ❤

En värld utan bilder är svår ...

 ... det vill säga om inte bilderna finns inom Dig. 

Mitt inre är proppfullt med bilder. 

Det känns så skönt ... även om de ibland kan haverera för en stund ... så blir det ett samtal eller två och haveriet rätar ut sig till ett rakt streck. Såå skönt. Knappt jag fattar att det är sant. Men det finns en person som numera är i min absoluta närhet ... som fixar till sådant utan några större åthävor. Han, J - bara är sådan med mig.

 Jag är tacksam 💗🙏🏻💗