lördag 17 augusti 2013

Snart är drömmen sann ...

 
... snart är min bok KRISTALLÄPPLE en verklighet.
 
Jag minns så väl hur jag kände mig säker på att just det här manuset skulle det bli något av.
 
Orden rann till allt eftersom, det fanns ingen tvekan och jag behövde inte ens rita upp en dramaturgisk kurva.
 
Jag skrev inga lösrykta scener, allt höll ihop från början till sista ordet.
 
Det låter väl kaxigt?
 
Jag är ingen kaxig person ... och jag som alla andra fick allt ta och ändra en del sedan när lektörer och textläsare sagt sitt.
 
Men det var inte det jag menade utan att själva grejen var att jag bara skrev på tills råmanuset var klart.
 
Jag visste precis hur historien skulle sluta och jag har aldrig ändrat en rad där.
 
 
Brukar du ändra slutscenen?
 
 
 

5 kommentarer:

  1. Eftersom jag inte vet hur det ska sluta när jag börjar skriva, har jag nog aldrig ändrat ett slut.
    Ja, tänk, snart håller du din bok i handen! Det är lön för mödan av allt hårt slit det :)

    SvaraRadera
  2. Ha, ha ... där har du en poäng!

    Du har ju bara fyra dagar kvar nu tills din dröm är verklighet - det måste pirra ordentligt :)

    SvaraRadera
  3. Jo, brukar nog ändra slutet. Eller skriva till snarast. För i första versionen är det ofta rätt hackigt och kort bara så att jag vet vart jag är på väg. Sen bygger jag ut och upp och invecklar det hela.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bara man vet vart man är på väg så är det väl okej!
      Det är intressant att de flesta har olika arbetssätt.

      Radera