lördag 5 oktober 2013

Om att fatta ett svårt och avgörande beslut ...

 
.... gällande omplacering av min älskade hund:
 (Törnskogens King Of Hearts)
 Qillen

 
Nu är han 1,5 år och har utvecklats till en hund med en enorm energi - i alla fall om jag jämför med min egen.

 
Qillen är det goaste som finns - han pussar både på blommor och på munnen - så mjukt och fint.

 
Det svåra beslutet har jag fattat på grund av kärlek till Qillen.
Under rådande omständigheter skulle jag behöva träna hårt med honom - han har rätt till ett sådant värdigt liv.
Och vi har tränat massor han och jag - i vardagen får han ständigt nya uppgifter att lösa.
Men det räcker inte långt trots flera kurser o utställningar.
Han behöver någon som kan ta tillvara hans arbetslust till 100 % - och den någon är inte jag.
 
Varje dag när Qillen "fått sitt av mig" är hans energinivå fortfarande hög.
Själv har jag ingen som helst energi kvar - inte till hemmet, tvätt & disk, mig själv eller skrivandet.
Det mår varken han eller jag bra av - i längden är det ohållbart ...
 
Varje em/kväll dråsar jag ihop i soffan redan vid 17-tiden och kommer inte ur den förrän det är dags att flytta kroppen till sängen.

 
Qillen, han tittar på mig och jag ser i hans ögon att han frågar mig:
 
"Matte - vill du att jag ska bli en soffpotatis precis som du?"
 
Jag svarar från mitt hörn av soffan:
 
"Nej, du är värd mycket, mycket mer än så min Älskade Hjärte-hund <3"
 
Han nickar eftertänksamt:
 
"Vad ska vi göra åt saken då´rå, Matte?"
 
"Lille vän - vi får leta upp ett nytt hem till dig. Där ska du få utlopp för din energi.
 Kanske att du kan få tillfälle att gå viltspår igen ... jag har frysen full med blod och rådjursskankar och ..."
 
Qillen reser sig och ser ivrig ut:
 
"Ah, ah - det vill jag - när kan jag flytta? Imorgon?"

11 kommentarer:

  1. Vad oerhört fint du har skrivit om ett så svårt beslut! Jag är alldeles säker att det är så han säger och kanske kan du hälsa på honom ibland hos hans nya ägare?

    SvaraRadera
  2. Förstår att det inte är något lätt beslut. I övrigt håller jag med Eva-Lisa ovan.

    SvaraRadera
  3. Jag beundrar ditt beslut som måste vara oerhört svårt. Vad fint att du kan se att han behöver något annat.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Åsa - ibland har man inget att välja på.

      Radera
  4. Som hundägare har man ju ett ansvar för att hunden mår bra. Det svåra är klart att hitta ett bra, nytt hem. Som veterinär har jag sett fall där det inte fungerat och man har önskat att hunden istället fått sluta sina dagar, smärtfritt för hunden men klart mycket smärtsamt för ägaren.
    Men lycka till! Det kommer säkert gå bra med din trevliga hund!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst kan det vara svårt - men jag vet att det i många, många fall kan fungera. Korthårig collie är få till antalet jämfört med andra raser, däremot är kontaktnätet stort oss ägare o uppfödare emellan.
      Den nye ägaren ska ha omfattande kunskaper o ett praktiskt handlag. Det här är ingen hund för en första gångs ägare.
      Mitt förra korthår blev bara sju år - han fick leukemi och jag fick tre dagar på mig att försöka förstå att han behövde somna in omgående. Och ja, det var så smärtsamt att jag inte ens kan beskriva det just nu. De som läste min förra blogg vet dock hur jag upplevde sorgen.
      Tack för din lyckönskning!

      Radera
  5. Ett lika svårt som viktigt beslut!
    Kramar! <3

    SvaraRadera
  6. Ett svårt beslut. Men tufft av dig att göra det och att inse när man inte räcker till. Jag hoppas att det löser sig på ett bra sätt med nytt hem och allt vad det innebär. Kram.

    SvaraRadera