I Kristalläpples spår - ett samtal på Vintervikens Trädgårdscafé en skön söndag i juni ...

(Alla bilderna är hämtade från Vintervikens hemsida)

... och vi som träffades var Birgitta H. och undertecknad.

Jag hade inte träffat henne sedan jag bodde på Cigarrvägen i Hökarängen,

flyttade därifrån 1969.

Genom alla dessa år har jag tänkt på Birgitta, hennes bror U och resten av den familjen.

Mycket beroende på dåligt samvete.

De hade en vacker Afganhund 'Pedro' som jag fick det stora förtroendet att gå ut med.

Och 'Pedro' slet sig. 

Jag var förtvivlad.

Han hittades senare i Eskilstuna!

Vilken sprinter va ...

Bland det första Birgitta sa när hon såg mig igår var:

"Vad lång du är - jag minns dig som kortare."

Så rätt hon hade - jag blev 3 1/2 cm längre efter min steloperation av ryggen!

Vi satt i den här underbara trädgården och njöt.

Åt lite och sippade på ett glas vitt.

Det vi pratade mycket om - i över sex timmar! var min storebror Göran.

Han har blivit väldigt i ropet på sista tiden och det gör mig så gott <3

Att höra någon annan beskriva sådant om min bror som jag inte hört på eviga tider - är himmelskt!

Birgitta beskrev hur glad och rolig han var, hur gott han doftade, hur renlig han var, sedan pratade vi i munnen på varandra när vi beskrev hans kläder och stil.

Vita eller benvita jeans.

Vit eller ljusblå skjorta.

(Mamma vägrade tvätta hans kläder eftersom han envisades med att ha så ljusa kläder, så han tvättade alltsammans själv - för hand!)

Och han hade en supersnygg svart skinnjacka.

Ja, man kan väl säga att han var en klädsnobb

med blankputsade skor.

En dag under vår uppväxt skulle brorsan och jag träffa mamma i stan för att  köpa nya jackor på rea till oss.

Göran sa:

"Jag vägrar att ta med syrran på tunnelbanan."

"Varför det nu då?"

"Mamma, du skulle se hennes skor - skitigare finns inte - jag vägrar ta med den här skitgrisen."

"Ja, men snälla Göran - du får väl putsa dem åt henne!"

Så blev det.

Birgitta beskrev hur snygg hon tyckte att han var ... och så berättade hon om andra privata saker som jag inte läger ut här.

Något som de flesta tyckte var tufft - var att Göran hade sin ljusblå moppe.

Den var förstås skinande ren - alltid!

På bilden här har han satt en hemstickad röd tröja över de i övrigt ljusa kläderna.

Göran i ett nötskal <3

Ta med någon hit ^^ för att samtala om livet som varit och det som ska bli framöver.

............................

Jag har fortfarande svårt att fatta att Kristalläpple gör så att människor får kontakt med varandra på ett sätt som jag aldrig kunnat drömma om - amazing!

Ett plus till:

Alla som läst min roman - verkar gilla den :)