... kan se ut så här.
Men det är bara en början.
Jag har satt ihop sex stycken A4:or - använt ett stooort runt fat som modell och ritat runt det.
Efterhand kan jag bara att flytta om scener och kapitel så att den dramaturgiska kurvan blir ännu mera tydlig och tajt.
Men, men - alla har sitt sätt och den här modellen var inte alls aktuell när jag skrev Kristalläpple.
Den berättelsen bara forsade ur mig och någonstans på vägen måste jag ha träffat rätt vad det gäller dramaturgin.
Det kanske kan underlätta att kolla på den dramaturgiska modellen på Wikipedia:
... om intresse finns.
Det är intressant hur man kan ändra sitt sätt att arbeta fram ett manus.
Har du också ändrat dig på vägen fram mot en modell någon gång?
Jag skriver ju aldrig efter synopsis, men historien har tagit oväntade vändningar medan jag har skrivit ändå. Dock brukar det alltid visa sig varför när jag nått slutet. Tror alla sätt är bra, utom de dåliga :)
SvaraRaderaPrecis - alla sätt är bra ...
RaderaVad spännande, med dramakurvan som en cirkel där man till slut är tillbaka på utgångsläget. Man ska göra det som funkar. Jag kör med lite olika modeller beroende på projekt, det som funkar bäst i just det läget.
SvaraRaderaVisst är det bra att man kan vara flexibel. Det här är ett omskrivningsprojekt ... tänkte att det skulle funka så här eftersom jag redan har en hel del av historien.
RaderaJag kör som Eva-Lisa för jag gillar att se vart berättelsen för mig men jag har funderat på att måla en vägg i min skrivarstuga med griffelfärg för att pröva på det där med synopsis.
SvaraRaderaKram.
En griffelvägg låter ju toppen - spännande!
RaderaDet finns så många modeller beroende på hur man vill betrakta dramaturgin. Och ja du, jag tror att varje projekt kräver sin egen dramaturgi, sitt eget sätt att bli dynamisk så ja, tänker olika för alla texter.
SvaraRaderaJo, det är så sant Mia!
RaderaJag har också dramaturgin i mig (i alla fall tror jag det:)
SvaraRaderaJa, Åsa det tror jag också att du har - du gör det bra :)
Radera