måndag 7 september 2015

Han får mig att gå ... ibland en halvmil i taget ...


Texas - i Tornparken/Sundbyberg,
den dagen gick vi sedan hemåt
och
tog en buss från Rissne den sista biten.

Idag, gick vi nog kanske mer än den där halvmilen.
Vi gick hemifrån, ner till fälten som går längs med Bromsten på ena sidan och Rinkeby på den andra.
När vi kunde se Bankhuset i Rissne så var det till att klura en stund på hur vi skulle ta oss över de stora trafiklederna.

Det gick!

Fanns långa, långa gångbroar över
och
Texas gick där som ingenting i världen kunde oroa honom trots mycket luft under/nedanför tassarna.

Sedan var det än mer klurigt att gå på utkanten av Rissne för att ta oss runt till andra sidan av Bromsten och hem.

Det flesta o mesta vägarna är bara till för bilar!

Med lite trix och fix, samt tydlighet från oss som gående ekipage lyckades vi ta oss över där det inte finns någon väg för gångtrafikanter.

Så dagens promenad blev en lång runda!




Då blir inte bara vovven trött
utan
jag också, 
- men jag har inte sovit - bara legat med datorn på magen och redigerat manus.

Vad har ni gjort då - en vanlig måndag?



3 kommentarer:

  1. Hinner inte med så väldigt mycket mer än valpen just nu, men hoppas att mitt liv ska bli mer normalt framöver :) Skönt med långa promenader ibland, vi bor ju så bra till att vi kan släppa våra hundar om vi vill och låta dem motionera fritt på stora ytor där de får hämta t ex bollar vi kastar. Saknar långpromenaderna lite. Bara Dexter blir större får kanske jag också gå på en sådan snart igen :) Nu är det oftast maken som tar dessa med de större hundarna.

    SvaraRadera
  2. Tror att det mest är jag som behöver de här långpromenaderna efter nästan två års stillasittande (sedan Qillen flyttade). Det är så roligt att upptäcka omgivningarna till fots här - annars blir det mest buss o pendeltåg, någon gång bil.
    Bodde så på det viset i Dalarna - stooor skillnad!
    Dexter behöver nog växa till sig innan han ger sig iväg på långpromenad - bodde ju i Sundbyberg när Hector var valp - fick bära honom upp o ner för trapporna, bodde 2 tr upp i hyreshus - i 5 månader för att spara på påfrestningarna av höfter o leder. Nu fick han ju artros på armbågarna fram ändå - men antar att det var genetiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trappor är ett gissel. Förstår om det blir besvärligt om man dessutom måste upp och nerför ett par stycken, speciellt när de är så små att de måste ut väldigt ofta.
      Nej, Dexter har en bit kvar till längre promenader :) Just nu brukar en lämplig sträcka vara fram och tillbaka längs infarten till vårt hus. Ibland orkar han inte ens det och man får bära honom sista biten.

      Radera