Tiden går och jag med den ...

Börjar baklänges med vad jag haft för mig.

Idag:

Varit på lägenhetsvisning här ^^

En tvåa som jag verkligen vill ha!!!

Före det - en väldigt, väldigt efterlängtad semester i Gästriklands skogar.

Helt enkelt underbar vistelse för att ladda batterierna.

Texrazz och jag stortrivdes.

På tiden ... med en liten uppdatering ...

Hav som hav - kan man tänka även om det är Mälaren i Stockholm vi pratar om.

Dotra Mi, sa just det när jag inte fick lägenheten på Gotland.

"Det finns väl andra hav."

Här  ^^^ har vi 'havet' - Mälaren :) 

Med min älskade hund Texas i förgrunden.

Vi gjorde en utflykt till området som just för tillfället är det aktuella.

I torsdags, 14 juli - var jag på visning där, en liten lägenhet bara.

Eftersom jag i grunden är Ritare kunde jag inte låta bli att göra en enkel skiss av de 44 kvm som stod till förfogande.

Den är inte särskilt snyggt gjord ... låg i soffan och ritade väggar och tänkt möblering.

De möblerna som är gula här uppe är vita IRL.

Nu är det ju så att en ritning aldrig stämmer överens med det man sedan ser på plats.

Naturligtvis fanns det en hel massa el-uttag ca 80 cm upp på väggarna här och där ... stora kvadrater med fyra jordade grejer.

Det blir att tänka om ... om jag nu får lägenheten!

Just nu är jag nr 8 i kön av oss som tackat Ja.

Om jag nu inte får den här ^^ så kanske jag får en annan - ska på visning den 1 augusti - den är 1 kvm större, i ett bättre läge i byggnaden ... så vitt jag förstår just nu i alla fall.

Men, den där kvm plus lite högre standard kostar ca 1000:- mer/månad.

Återstår att se om den är än mer åtråvärd?

Hur som helst finns det ingen tveksamhet - jag flyttar mer än gärna till vårt lilla Stockholms-hav: Mälaren!

Och ... jo, jag kan tänka mig att knöka ihop mig på mindre yta, just nu bor jag på 'onödiga' 67 kvm.

 Har testat tidigare ...att bo på 49 kvm ... men, det var ca 800 m längre till 'havet' och en annan del av nämnda hav.

Jag brukar säga att jag inte vill tillbaka till södra sidan om stan ... men -inte är jag sämre än att jag kan ändra mig :)

Texas gillade också området vi besökte ... det 'lyssnar' jag på!

Inget är som väntans tider ... sägs det ...

... en sådan väntan gäller framförallt under tiden man väntar på svar från förlag - då står tiden nästan still.

Många har egen erfarenhet av det, jag med.

Den här väntan jag befinner mig i nu,

gäller inte hiss eller diss vad gäller manus.

Jag väntar på svar från ett kommunalt bostadsbolag

på

Gotland!

Det är så spännande, smäller av i vilken sekund som helst.

Inte gäller det semesterboende heller,

utan

en permanent hyresrätt.

"Har hon blivit galen ... Stockholmskan?"

Nä, inte så värst.

Nästa år är det femton år sedan jag bröt upp för alltid 

- trodde jag, till Dalarna var det då.

Där uppe hann jag med att köpa två  egna hus, ett i taget alltså och en obebodd granntomt. 

I slutändan blev hela tomten ca 2400 kvm.

Men, som i alla berättelser dyker det upp konflikter och vändpunkter.

I min egenupplevda 'story' blev det inga små smygpysande grejer, nej - buller och bång!!

Oväntat blev det så att jag sålde, själv utan mäklare - tre hus, mina egna, ett i taget och en annan nära anhörigs.

Satt sedan med en äktenskaps-skillnads-dom

i

en hyresrätt utan balkong inne

i stan - fortfarande däruppe.

Och - nej, det var inte skilsmässodomen som var det värsta, inte heller försäljningen av husen ... annat, mycket värre ... tar det senare, i ett manus.

Under alla år i Dalarna blev jag klar över något jag varit omedveten om - hela livet.

Jag älskade och älskar fortfarande Dalarna, längtar ofta, ofta dit

- reser upp ibland, bor på vandrarhem och tar turer i skogen ... min skog, tänker och känner jag då.

"Vad var det hon var omedveten om?"

Det Peter Lundblad sjöng om:

Ta Mig Till Havet

#HAVET#

Min längtan tär ... jag vill dit ... bo nära ... se det ... känna det ...

Därför  V Ä N T A R  jag på svar om jag får lägenheten på Gotland.

Jag har sagt det förr, ställt mig frågan - om min havslängtan är nedärvd i generna?

En del av mina gener härstammar från en annan ö i södra Östersjön,

en ö med höga, dramatiska och vita kalkstensklippor.

Nej, den är inte svensk ... men, har varit!!! 

1648 - 1815 

Under våra svenska regenter, så som:

Gustav 1V Adolf's

och

Karl X11's tid

Mitt efternamn kommer därifrån ... vem minns inte 

fältmarsalk Carl Gustaf Wrangel, i Svenska Pommern 1648

och som

lät bygga Skoklosters slott i Uppland??

Så - nu väntar jag spänt (mår nästan illa) på beskedet om jag ska höra, känna och se havet varje dag

på

Gotland,

ön

###

i

mitt

hjärta

<3

Har du tänkt eller varit nära att bryta upp?

Ett plus är när testläsare ställer sig frågor i scenen eller kapitlet - innan ...

... svaret kommer.

Det tog ett tag innan jag kunde se det som något positivt.

Först såg jag det som ett misslyckande!

Jag tyckte att jag borde få till storyn så att läsaren inte behövde undra:

Varför sitter hon där?

Vem är barnet?

Var är de - i en stadspark eller i skogen?

Eller ...

Och vem det där nu då?

Hur länge ska hon vänta?

Var är hon någonstans ... i Stockholm eller i Dalarna?

Väntar hon på samme man som den andra kvinnan?

Har hon också ett barn?

Vad fattar hon för beslut

och vilken väg ska hon gå?

Numera tror jag att det är ett plus när läsaren vill veta mera

och

 läsa vidare för att få svar.

För svaren finns där ... lovar!

Skriver ... alltså finns jag, och...

... lyckan var hur stor som helst när jag - på jobbet, fick en IBM med kula ... en revolution på den tiden.

Joo - det var ett tag sedan :) :)

Som jag älskade den och att den var röd var ett extra plus!

Men, min huvudsyssla var att rita ...

Rita och skriva, som en hobby, kan man ju tänka.

Det var ett Drömjobb med andra ord.

Jag fick betalt också!!

Hur bra fick jag ha det egentligen?

Bildbevis på min röda pärla och ritbord  >>>

(Gammalt som gatan ... fotot finns inte längre ... det här tog jag med mobilen efter avloppsöversvämningen i källaren för några år sedan - fotot kastade jag som så mycket annat ... men, det var då ... )

Nu skriver jag romanmanus och noveller

på datorn, i Word-dokument.

Ritar gör jag bara om jag ser någon intressant lägenhet ... ritar upp den och möblerar ... ett sant nöje.

Vilken skrivmaskin var din favorit?

Har du ritat ritningar, du också?

Knyta ihop början med slutet ... första och sista meningen ...

... typ.

Idag, nyss - tror jag, i alla fall att jag gjorde den där knuten som är så viktig i ett manus ... en bok ... roman.

Så läsaren vet att orden har hittat hem och inte vinglat iväg på avvägar.

Den där sista klämmen som hänger ihop och man minns hur berättelsen startade.

Som en film där slutscenen sakta löses upp med flera klipp och handlingen rullas upp för tittarens inre ... igen.

Ja, du vet!

Underbar känsla, nöjd ... lite småputtrigt fnissig.

Bilden är bara till för att förvilla ... visst är den söt?!

Numera, kallar jag mig novellist också ... tre antologier blev det 2015!

I Ariton Förlags novelltävling,  Över en höstfika, vann jag en plats med min novell:

"Orden hänger i gungan"

- som handlar om ett ungt, älskande par som träffas igen - efter nästan ett helt aktivt liv. I ungdomen tog det slut, på grund av att han ville att hon skulle ta abort då de blev gravida.

Han trodde att de hade ett barn tillsammans, eftersom hon vägrade följa hans önskan då hon gick sin egen väg utan honom ... 

Hur gick det sedan? 

Jag och alla de som läst antologin vet!

I Ordberoende Förlags novelltävling, #Älskanoveller 30 nyanser av kärlek, vann jag också en plats med min novell:

"Lidelse-fulla begär"

- som handlar om medberoende. Om hur hon inser att det är det hon är. Och hur hon inte tänker finna sig i det ... längre.

I antologin, I Skuldens Skugga, blev jag tillfrågad om jag ville delta med en novell för LITET Förlag - tillsammans med en hel del kända författar-namn.

Antologin skulle skrivas till förmån för barnens:

MIN STORA DAG

Inte kunde jag säga nej till det erbjudandet.

Jag skrev novellen:

"Storlommen"

Den blev godkänd, ja!! och det var ett privilegium att få arbeta ihop med redaktören Victor Estby (The Best!!)

Novellen handlar om en kvinnas skuld över sin brors- och sin bästa väninnas död tillsammans med väninnans häst ... genom en bilolycka.

När jag skulle börja skriva den här ^^ novellen så var jag alldeles tom inombords, hade inte den minsta aning om vad jag skulle skriva.

Mest på grund av att jag bara i en enda situation i mitt liv - känt skuld ... även om det egentligen var någon helt annans skuld.

Men, så satt jag då alltså där/här med fingrarna på tangenterna och skulle få till en 'beställd' novell.

UJJ!!

"Det kom en kille i en sportig bil med sin syster bredvid i passagerarsätet ... och sedan kom historien/novellen."

De här antologierna finns b la att köpa på nätet.

Några av de två sistnämnda har jag kvar egna ex av - om någon vill köpa till ett förmånligt pris, hör av Dig :)

Ikväll har jag skickat in en ny novell till en antologi ...

ALLA HÅLLER VÄL TUMMARNA NU FÖR ATT DEN KOMMER MED? :)

Den heter: 

Koltrasten

Yeh!!!